Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Madame d’Houdetot tycktes icke
fästa det ringaste afseende vid denna
tämligen långa handkyssning, och
kammarjungfrurna fortforo med sitt
besvärliga arbete utan att så mycket som
lyfta ögonen: dylika små intermezzon
vid en dams lever voro alltför vanliga
för att väcka någon vidare
uppmärksamhet.
»Men sätt er då ned, min vän,»
sade Madame d’Houdetot ändtligen,
en smula otåligt. »Hvad nytt?»
»En eremit, Madame, vet intet
nytt.»
»Tvärtom! Ni gäller för att vara
den störste nyhetskrämare i hela
Frankrike. Jag förstår mig icke på det,
men folk påstår ju, att allt hvad ni
rör vid blir nytt.»
Hon vände sig plötsligt om på
taburetten, medan hon talade, så att
hon kom att sitta rakt midtemot
honom, och slog otåligt, med bägge
händerna, håret från ansiktet.
Rousseau visste som vanligt, när
det gällde en lättare konversation, icke
hvad han skulle säga. Det var honom
alltid en plåga att se henne
tillsammans med andra människor — bunden
och tryckt, som han alltid kände sig,
när de icke precis voro allena. Lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
