Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undergivenhet mot de styrande, som bar prägel av det förtryck, för vilket judarna
utsatts sedan århundraden tillbaka i så många av Europas stater.
Såsom ett egendomligt tidsdokument i detta hänseende kan anföras den
bön för svenska vapnens framgång, som de första judarna i Stockholm
dagligen läste i synagogan under kriget mot Ryssland åren 1788—90, då
hertig Carl anförde flottan:
»Du allena segergivare! Lär vår konungs fiender att icke längre högmodas! Den sin konung
vördar, han håller dina bud och är dig kär!
Hör därför Gustafs trogna Folks böner. Bevara din Smorde såsom din ögonsten. Förläna
konungens makalöse broder Prins Carl beständig seger och lycka! Och stärk du hans högra hand,
såsom han strävar att göra sitt namn odödligt!»
Judarnas vördnad för Gustaf III framskymtar på mångahanda sätt
under detta tidevarv liksom deras tacksamhet för de friheter konungen
beredde dem. I Stockholms synagogas församlingssal hänger även Gustaf
III:s porträtt i full kroppsstorlek, och minnet av judeemancipationens
genomförande under hans regering bevaras alltjämt inom de israelitiska
familjer, vilkas förfäder voro med bland de första invandrarna.
Det var ju även helt naturligt, att de första judarna sökte hovets och de
maktägandes gunst, då de endast av dem kunde vänta de förmåner, som
folket, i det stora hela taget, alltjämt nekade dem. Med sin skarpa blick
förstodo dessa främlingar att begagna de politiska konjunkturerna och att
vinna de högre kretsarna för sina syften, därvid de dock stundom utvecklade
en smula fjäsk och en viss servilitet, — såsom suplikanter för sed hava,
Aron Isak, — vilken ju likt en Moses måste svara för sitt hitvandrande
folk — nödgades under dessa nydaningsår utveckla mycket trappspring inom
ämbetsverken och hos de höga herrarna, men dessa visiter voro av stor
betydelse för hans trosfränder. Arons ställning såsom de svenska judarnas
huvudman förlänade honom en särställning, och denna pondus gav honom även mod
att söka utverka en hel del friheter hos den högre byråkratien, som mången
gång föll till föga inför den smidige judehövdingen. Särskilt hade han vunnit
överståthållarens gunst, men den välvilja frih. Sparre visade Aron blev
slutligen vantolkad av illasinnade personer, och det spreds ett rykte, att den
sluge juden mutat huvudstadens styresman. Ryktet blev dock vederlagt i
den mosaiska församlingens närvaro och dess upphovsman hotades med
straffarbete på Carlstens fästning.
Såsom ett tydligt bevis på de första judarnas förbindelser med de högre
kretsarna kan man även betrakta de många hovtitlar, som buros av dessa
invandrare. Ett flertal av dem sutto även inne med en del färdigheter inom
konst och vetenskaper, vilka förut voro tämligen obekanta i Sverige, och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
