Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Naturens tonspel tystnat,
Ocli kyrkans likaså.
Blott skärran hördes knarra
I gräset då och då.
Så tyst, så tyst låg jorden,
Att hjertat hördes slä.
Och i den djupa tystnad
Det var ej tyst ändå.
Jag glömde lotteriet,
Som kallas ödets lek.
Jag glömde allt elände
Och egennyttans svek.
Jag lyddes och jag lyddes
Och lyddes om igen,
Tills tystnaden der talte
Allt om en Osedd Vän.
Och allt hvad den mig sade
Ej klart jag längre mins.
Men visst och sant det är dock,
Att den der vännen fins
Och fins den ej utom oss,
Den fins inom vårt bröst,
Blott ödmjukt vi förstode
Att lyssna till dess röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
