Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
Och sista versen af Don Alonzo de
Er-cillas Auracana:
Y yo c/ue lan sin rienda al mundo he daclo
El tiempo de mi vida mas ßorido_,
Y siempre por camino despennado
Mis vanas esperanzas he segitidoj
Visto ja el peco fruto cjue he sacadoj
Y la mucho cjue à Dios tengo ofendidoj
Conociendo mi error de acjui adelante
Ser a razon cjue U6re y no cjue cante.
*) Ungefär så här i fri öfversättning:
Och jag, som så af ärans lust har brunnit,
Hvars skönsta tid i verldens tjenst förflutit,
Dock aldrig på de branta stigar hunnit
Den drömbild, för hvars skull mitt blod jag gjutit.
JYär jag nu ser den ringa lon, jag vunnit,
Och allt det myckna, jag mot Gud förbrutit,
Mer skal jag har C jag tänker många gångerJ
Att fälla tårar, an att sjunga sånger.
Den ädla Spanska riddarens långa och
besynnerliga hjeltedikt kunde man förlikna vid
en ofantlig sandöken, i hvilken här och der en
oas vänligt vinkar den utmattade vandraren.
Orkar han fram till dessa grönskande öar, så
finner han en ljuf vederqvickelse i palmernas
skugga. Oändligen rörande och intagande äro
de af en manlig fromhet och resignation
gen-omandade stropher, hvarmed den mångförfarne
krigaren och skalden slutar sin sista sång.
Förf iltarens anmärkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
