Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 120 —»
Fru Vinge.
Du är obarmhärtig, Torsten!
Torsten.
Då är det sanningen, som är obarmhärtig.
— Jag säger ju sakerna blott som de äro. Då
skulle jag ju också kunna säga, att du varit
obarmhärtig mot mig. Då skulle jag ju kunna
förebrå dig som ett brott mot mig, det som du
kallar lyckan i ditt lif. Har du någonsin tänkt
på det, — har du tänkt på, hvad denna din
lycka kostade mig? Har du tänkt på, att jag
var femton år, att jag börjat tänka öfver lifvet,
sökte finna mig till rätta i det, hade mina
drömmar, mina förhoppningar, mina ideal. Det är
en farlig tid, det, min mor, då kan en småsak
blifva ödesdiger för ett helt lif. Och då, —
har du tänkt på det? — Då öfvergaf du mig,
då krossade du det enda vissa, det enda som
jag hade att trygga mig till, mitt enda fotfäste
i lifvet, mitt hem, — och kastade mig, ett barn,
rådlös och hjälplös ut i denna hemska
villervalla, som är lifvet. Hvad tror du en sådan
erfarenhet betyder för ett femton års barn?
Fru Vinge.
Torsten, — Torsten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
