Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 21
KARL GUSTAF.
Och sedan då vi växte upp! Var icke ferierna
ute hos er den lyckligaste tid på året? — Kommer
du inte mera ihåg våra skogspromenader, våra
ridturer upp emot bergen? — Har du glömt, när vi
om hosten plockade nötter i hagen, och vi två
hade samma nötpåse? — Tänk, hur ofta vi rodde
ut på sjön i månskenskvällarna. Du med gitarren
och jag med flöjten.
MARIE LOUISE.
Ja, allt det där är mycket härligt och så skönt
att minnas.
KARL GUSTAF.
Men det är nu för dig i alla fall bara en bisak,
en barndomslek, som du inte vidare tänker på, nu
då du har gjort ditt val och ämnar gifta dig.
MARIE LOUISE.
De två sakerna gå mycket väl ihop.
KARL GUSTAF.
Kör dig måhända; men ingalunda för mig. —
Tror du, att jag skulle kunna tåla, att en annan, en
främmande, skulle ha första rätt till din vänskap —
till din kärlek, — och jag komma i andra rummet?
Tror du, jag skulle kunna uthärda att se dig vänta
på en annan, vara törtrolig med en annan — ja,
kort sagdt, älska en annan mera än mig.
MARIE LOUISE.
Sådant får man vänja sig vid, min vänl — Kör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
