Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
Och hon såg mig icke. En enda kort
sekund lät hon blicken hvila på mig som på
de andra sakerna, hvilka gåfvo dödt och
lefvande staffage i miljön. Då satt jag kall och
uttryckslös och hon lät nöjd ögat vandra
vidare.
Så diktade jag i min ensamhet på
järnvägsstationen i den främmande staden hur vi två
skulle ha det. Hur vi möttes och hur vi lärde
känna och älska hvarandra. Det frågades
ingenting, ty vi hade båda genomgått klasserna,
och nu voro vi två som menade att hålla hop
utan att bandet skulle brista. Och jag visste
hur dina ögon läste allt och förstod och
förlät, och hur den lilla ringlösa handen var både
varm och muskelstark. Jag såg åren komma
och gå, och jag kände hur trofast jag själf
höll vakten, och hur vi sida vid sida — icke
före, icke efter — drog lasset. Jag smälte
samman i lugn och kraft med själen i de
lifs-sorgsna ögonen, och jag fick frid och gaf själf
styrka och ro. Och vi två voro ett och sagan
blef verklighet och ändades först med döden.
Så älskade jag dig, min okända bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
