Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
ningen, liknade metallklumpar och slaggstycken,
och på dem sken månens ljusplättar som
ärg-fläckar. Det var förgrunden. Sedan bredde
sig snöslätten, oskärad och otrampad, en
fosfor-grön matta som täckte diken och stubbar för
flera mil. Icke ett fotspår af hvarken djur
eller människa, icke minsta skugga eller plump
på denna lysande skifva. Och längst bort vid
synranden stod skogen som en låg mur af
gjutjärn med topparna underligt klara mot
horizonthimlen. Öfver alltsammans steg
himmelskupan, ofantligt hög och strålande, men
kall och ödslig som jorden inunder. Och midt
på hvalfvet var det stora, lysande klotet —
ett rundt hål, till synes stort som
skogsvagnarnas största bakhjul. Det var både vackert och
hemskt, sade far. De hade alla stått tysta
en stund vid fönstret och sett på månnatten.
— Den gaf en bild af den stora ensamheten,
sade han. Jag förmodar, han menade
evigheten.
Emellertid hade de sedan länge suttit och
språkat som vanligt. Först afhandlades
arbeten och bestyr för följande dag, men därpå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
