- Project Runeberg -  Ur en ensams dagbok /
103

(1908) [MARC] [MARC] Author: Henning Berger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

103

han, och hade ofta roligt tillsammans. Jag
hoppas det går honom väl.

— Das Leben ist eine Strafe, sade
professorn.

Hector såg som i en dimma den långa
väggsoffans alla ansikten. Där sutto de två
norska målarna, gamla män med det röda
bandet i knapphålet, hvilka voro dödsfiender och
icke hade talat ett ord med hvarandra på
femton år. Men hvarje dag hälsat förbindligt på
hvarandras hustrur. Och där satt den danska
diktaren bredvid den svenska skulptören. De
träffades så dagligen i tio år men förstodo
icke hvarandra. Båda talade några ord ut i
luften, men ingen uppfattade hvad den andra
menat. Så sutto de stilla samman och smuttade
fredligt på hvar sitt glas.

Hagelsmiths Daudetprofil lutade sig öfver
bordet mot en lomhörd norsk författare för
att föreställa två landsmän.

— Två finska konstnärer, sade han, en
bildhuggare och en målare.

— Äro de författare? frågade den döfve
med pipande röst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:36:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ensamsdagb/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free