Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utdrag ur mr William Archers företal till Alan’s Wife
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stimulerad att tänka mig in i ämnet, som jag
skulle vilja kalla > Tragediens paradox». Jag älskar
klarhet och för mig finns där ingen större glädje
i lifvet än, för att citera Davenant, att »följa
sanningen genom själslifvets labyrinter». Och är
icke just tragediens paradox en af de
underbaraste i lifvet? Underbart är det — underbart
och patetiskt — men om och om igen dragas vi
till att blicka in i inbillade afgrunder och
framkalla dessa våra drömmar, som heta Agamemnon,
Antigone, Othello, Lear, Phedra, Tristan och Isol de.
Gengangere! Tänk ett ögonblick öfver det, om det
ej är vida mer förunderligt, att någon af oss kan
hålla ut att se King Lear än att vi ej kunna
uthärda Alans Wife? Icke att någon bör
missuppfatta mig så, att jag skulle inregistrera detta
lilla drama bland tragediens literära mästerverk . . .
. . . Dessutom hvad värde vi kunna gifva åt
själfva tankearbetet i dramat måste delas mellan
den svenska novellisten och den engelska
dramaturgen. Men en aldrig så liten röst, med mod,
förmåga och allvar bakom sig, kan framställa en
mycket betydande fråga. Alans Wife framhåller,
enligt min åsikt, två stora frågor, den ena etisk,
den andra estetisk, och det är därför jag varit så
ifrig i dess försvar.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
