Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Westerlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anger tur och ordning för inträde i doktorns mottagningsrum, utvisa hos mer än en bland de väntande, att de tillhöra det jäktande sekelslutets olycksbarn, dessa fysiskt och psykiskt öfveransträngda, dessa »trötta själar», mot hvilka nervernas oroliga släkte rest sig i öppet uppror, och som skola duka under i striden, om icke snar undsättning kommer. Eller hvilar kanske denna min lekmannadiagnos på en förutfattad mening? — det är ju allmänt kändt att doktor Westerlund framför allt är den moderna tidssjukdomens, »den stora nervrosens» läkare. Men tyst — nu öppnas dörren ...
Är det så han ser ut? En tämligen kortväxt, undersätsig man med ett hurtigt och bestämdt, man kan väl säga militäriskt sätt. Hvem är det han är lik? Jo, nu erinrar jag mig anekdoten om den gamle grefven, som, när han första gången såg honom, högt utropade till sin hustru, hvilken befann sig i rummet: »Nej, men har du sett på maken, hvad han är lik Napoleon!» Ja, likheten är verkligen ganska slående. Särskildt för den som känner icke blott de vanliga af penseln mera fantasirikt retoucherade Napoleonsporträtten. Se i stället exempelvis på det tungt kraftiga porträtt, som målats af Amable Louis Claude Pagnest!
Likheten gäller dock blott ansiktsdragens allmänna läggning och själfva gestalten. Uttrycket är ett helt annat. Det lyses upp af den friska, rödlätta hyn och de vänliga men genomträngande blå ögonen. En ädel och osjälfvisk andes solsken strålar öfver det kraftiga ansiktet.
När man träder in i mottagningsrummet, placeras man efter en kort handtryckning i en stol, så att ljuset faller fullt öfver patientens ansikte. Därpå får man ur de blå ögonen en ärligt frågande, liksom mönstrande blick, som fordrar ett öppet och ärligt gensvar. Sedan börjar utan alla omsvep en noggrann undersökning. Doktorn gör korta frågor, hvilka följa hvarandra med en ordning och klarhet, som om de hvar och en, till patientens förvåning, skulle vilja säga: jag känner din sjukdomshistoria redan på förhand, har jag icke sett hundrade, som lidit alldeles som du! När han så till slut är på det klara med diagnosen — naturligtvis kräfves stundom härför mer än en undersökning — följer ordinationen i korta, bestämda satser: nu gör »vi» så eller så,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
