Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning på små kapitel om kattens psyke - IV. Några karaktärsdrag till. — Har katten en själ? — Katter, som jag känt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■21 ’2
HENNING BERGEfc
är jag personligen övertygad om att djuren
ha själ — att katten har en själ, att liksom
en gång Edens lustgård, för den som enfaldigt
vill upptaga den vackra symbolen, var uppfylld
av alla djurrikets arter i endräkt och sämja,
så möts också i en okänd himmel djurens
själar, likaväl som våra. I alla händelser
tilltalar mig tanken, och för mig är den vacker
och tillfredsställande, och jag tror så. — Visst
har du en själ, lilla Zeppo!
För en del år sedan utkom en serie
utomordentligt väl utförda djurteckningar av den
utmärkte norske konstnären Th. Kittelsen,
under den gemensamma titeln: Har Dyrene Sjæl?
(Kolorerade upplagan, G. B. N. F. 1915). På
ett obeskrivligt, på en gång drastiskt,
satiriskt, ofta hemskt träffande sätt har här
Kittelsen återgivit en rad mänskliga situationer
och känslor i djurskepnad — till största delen
med maskeringen hämtad från den lägre
djurvärlden: råttor, fåglar, grodor, insekter och
rena larver, vilket förökar skärpan i
uppfattningen. Jag bekänner att jag från första stund
fick en nästan ohygglig förnimmelse av att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
