Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo III. Ytterligare fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - III. Värre än svårast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
’ HENNING BERGER
sig hur katten kom i solnedgången och
hoppade upp i hans knä när han satt och rökte
sin svaga pipa vid häcken. Och spinnande
talade Jakob med honom om dagen som gått
och vilonatten, vilken kom. En sådan fröjd
och frid att känna den varma pälskroppen
mot sin arm! Och nu —
Han tänkte på sin dotters brev. I våras
hade han föreslagit att familjen skulle för en
gångs skull, nu då han tänkte hyra på landet,
förmodligen för sista gång, tillbringa
sommaren i Sverige. Men det var omöjligt!
Ludvig Felix, äldsta pojken, var ett underbarn
som sedan länge spelade och komponerade
som en ny Mozart, både Haydn, Beethoven
och de nya ryssarna, allt möjligt, och lille
Ernst Wilhelm blev också en märkvärdighet,
fast på violoncell, och så skulle de till Amerika
till hösten på en turné, så nu gällde det
träning ... De fingo försaka Sverigeturen och
nöjas med ett par veckor uppe i bergen...
Så var det alltid, tänkte Brennessel, men
katten hade han. Att man kunde till den
grad fästa sig vid ett djur!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
