Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo III. Ytterligare fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - III. Värre än svårast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT 179
var ej heller sä värst dyr. Van Brennessel,
Jakob och jungfru Tilda flyttade ut.
De första veckorna gingo i jämn lunk, skönt
var vädret, tidningarna kommo med båten och
sekreteraren drack ibland ett litet glas punsch
med den åldrige handelsmannen, som han
kände sen den gången för tjugu år sen.
Men nog blev det litet enformigt i alla fall.
Böckerna kunde han ej dra med sig och
följetongerna, som han klippte ur, räckte ej till.
Och så var det det där med ön och dess
minnen. Fast han undvek vägen — den vackra
vägen! — till villan, fanns så många andra
platser, alldeles oberörda som förr, vilka blivit
förbundna med hans lyckas sista sommar.
Herregud — bara skogen, till exempel, vikar,
berg, ängar. Såg han inte Inga och Magda,
strövande tillsammans med deras
blomknippen, kunde han inte se Olga komma från
handelsboden eller bryggan, dragande den lilla
leksaksvagnen efter sig, fullastad med påsar
och paket, lådor och buteljer? Och Jakob
var ju, förstås, också en påminnelse...
Jakob, ja. Han hade blivit en gammal katt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
