Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Små kapitel om konsten att lära känna en katts psyke - I. Om kattspråket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT 2C)
en hel rad av artlkulationer, små halvt
viskade, halvt spunna smekord — jag kan inte
kalla det annat — som han utlöser i en sorts
monolog till föremålet. Då lysa hans ögon
av tillgivenhet, tacksamhet, beundran, kärlek
och hela den lilla vita och kaffebruna
kroppen darrar:
— Surr, burr, murr, jag älskar dig stora
papp!
Men han kan också svära och reguljärt skälla
ut som en åkare — det blir en annan ton. Och
verkligen, vad Zeppo beträffar, närma sig
ljuden då en hunds skällande, ungefär så här:
— Jäff, jäff, bjäff, aff, aff — fåff! Morr,
schää!
Att försöka, däremot, få katten säga ett
verkligt ord på människospråk, är omöjligt.
Jag har i många timmar och med iakttagande
av alla finter, lekregler, o. s. v. förgäves sökt
förmå Zeppo att uttala sitt namn. — Det går
aldrig. Ett enda enstavigt ord har jag dock
uppnått. Han säger på bestämd uppmaning:
»ja!» klart och tydligt som jag själv, men det
får upprepas flera gånger: Zeppo, säg »ja»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
