Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Små kapitel om konsten att lära känna en katts psyke - I. Om kattspråket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 HENNING BERGER
»Nu lunkom vi så småningom
med lilla kissen Månimum.»
och så lydde den omväxlande hennes
»Månimum» och »Greven». — Jag behöver knappast
säga att katten å sin sida kände våra olika
namn. — Jag kunde t. ex. fråga efter min
dotter:
— Zeppo, var är Sonja, var är Sonja,
So nja?
Han indikerade snart med en huvudrörelse
var hon befann sig, eller gick före mig till
den dörr, inom vilken hon befann sig.
Men själv har jag en massa olika sätt att
kalla på Zeppo — dock alltid genom
ljud-frambringande. Jag kan ringa på honom
genom en fin, silverkläppad liten klocka (aldrig
hårt eller nervstörande buller med en katt!).
Jag kan knacka med papperskniven, raspa med
fingrarna som råttgnagning, skrika »tack!»,
gnälla med skrivbordsdörrarna, flöjtvissla —
men mycket lågt — surra som ett bi, och
han kommer osvikligt. Ännu bättre: rassla
eller knyckla ihop en tidning eller ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
