Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karyatid fråii Erechteion.
De förnämsta mästarne inom den attiska skolan, som
fortfarande bibehåller en rent idealistisk prägel,
äro nu Skopas och Praxileles, inom den peloponnesiska,
som mera närmar sig realismen, Lysippos.
Skopas’ förnämsta bilder äro Apollon musagetes och
en Åres.
Praxiteles’ främsta verk äro Afrodite, Eros samt
Hermes med Bacchos.
Jämte mjukare behag sträfvade man äfven efter
mera rörlighet och patos än förut. Detta framträder
tydligast i Skopas’ stora Niobegrupp.
Lysippos, som från marmorn öfvergick till metallen,
tolkade förnämligast i sina statyer typer for manlig
kraft. Bland hans arbeten räknas Herakles som det
förnämsta.
Den fjärde perioden, tiden efter det macedoniska
väldets uppkomst, visar en liten förirring från de
stränga plastiska lagarna.
I ståndbilderna vill
man ge uttryck åt våldsamma affekter, som spränga
linjernas harmoni.
Från denna är
period är t. ex. den ryktbara Lao-koon-gruppen.
Från Grekland fick Rom sin bildhuggarkonst.
Niobegrnppen.
Med Roms världsherravälde flyttade den som
så mycket annat af den grekiska kulturen dit och
uppnådde en ny blomstring.
Det är den senare attiska skolans konst, som nu
efterbildas i Rom med mycken finhet och elegans,
men ej med samma friskhet och naivetet som förut. De
nakna figurerna göra ej längre samma omedvetna,
rena intryck, som i Grekland. Detta ser man bäst på
Venus-bilderna- om man t. ex. jämför Venus Milo inecl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
