Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
Senare rönte Englands komiska drama starkt intryck
af den italienska renässanskomedien.
Kort efter komedien utbildades tragedien. Den hade
äfven den två källor. Den ena var det blodiga romerska
dramat, sådant det ter sig hos Seneca, den andra
och viktigare voro de många ämnen af tragisk art,
som funnos att hämta ur fäderneslandets historia och
redan funnos episkt behandlade i balladerna och stoff
samlingarna, Mirror for magistrates t. ex.
Till båtnad för Englands kommande dramatik var här
den nationella impulsen den kraftigaste.
Till en början gingo väl de andra tragedierna och
de mera episkt utdanade historiska styckena hvar sin
väg. Men hos Shakspeare smälte de tillsammans.
Af alla dessa olika ämnen bildas under Elisabets tid
det nationella, lifskraftiga engelska dramat.
Vi nämna här endast i förbigående den tidigaste
komedien John Stills G-ammer Gurtons needle
(Fru Gurtons nål), Heywoods mellanspel, biskop
Bales historiska drama Kung Johan samt den första
regelbundna tragedien Thomas Sackvilles och Thomas
Nortons Ferrex and Porrex.
Inom det utbildade dramat särskilja vi, innan
Shakspeare framträder, tre olika riktningar:
en lyrisk, en, som behandlar familjetragedier,
mordhistorier o. d., samt ännu en, den
s. k. marloweska skolan. Inom denna finnes i frö hvad
som når sin blomstring hos Shakspeare.
Den lyriska skolans främste representant är Lilly,
den författare, som genom sin roman Euphues i England
införde det braskande och konstlade skrifsätt, som i
Italien med Marini betecknade renässansens förfall,
men som i England återfinnes äfven hos de bästa
renässansförfat-tarne och där blott är ett tecken på
öfversvallande kraft.
Familjedramerna, af hvilka Arden af Feversham är
den förnämsta, ha sin största betydelse däri, att
de, återupptagna under 1700-talet, gå öfver till
Tyskland och ge uppslaget till hela den lån,s:a rad
af borgerliga dramer, som genom öfversättningar från
Kotzebue sedan spridas jorden rundt.
Mest anmärkningsvärd är emellertid den skola,
som efter sin- främste representant kallas den
marloweska. Den är kraftig, våldsam och lidelsefull,
men framför allt sceniskt effektfull. Den är grym och
blodtörstig, sinnlig och öfvermodig, ett äkta barn af
renässansen. Dess mönster äro Seneca och italienarne,
dess ämnen hämtade från alla möjliga håll, men ofta
ur Englands egen historia.
Hvad den saknar är i formellt hänseende den
genomförda koncentrationen, finhet jämte kraften i
karaktersteckningen samt i fråga om innehållet den
upphöjdhet i uppfattningen, som adlade ämnena och
från rysliga gjorde dem till tragiska. Allt detta
blef det Shakspeares sak att utföra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
