Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
län under Polen hos högmästaren Gotthard Kettler, det egentliga Livland
i midten kom omedelbart under Polen, och Estland i norr gaf sig
under Sverige (1561). Olyckan var att alla ville slå under sig
ordenslandet i dess helhet, men ingen unnade en så stor makttillökning åt
den andre. Danmark, som från medeltiden hade anspråk på Estland,
sökte åter göra dem gällande; och för att drifva förvirringen till sin
höjd uppträdde en ny och fruktansvärd medtäflare i Ryssland, som
under Ivan IV, kallad den förskräcklige, gjort slut på de talrika
smårikena vid Volga och nu sökte vinna fotfäste vid Östersjön.
Afundsjukan utbröt först i ett förbittradt sjuårigt krig (1563—1570) mellan
Danmark och Sverige, som i hufvudsak ingenting afgjorde; men Sverige
var genom Estlands införlifvande inveckladt i den vidtutseende
östersjöpolitik, som skulle föra det till höjden af storhet och branten af
undergång. I ordenslanden antog striden nära nog utseende af ett allas krig
mot alla, och till de politiska stridigheterna sällade sig snart äfven de
religiösa. Johan III hade äktat en polsk prinsessa i hopp om
understöd från Polen, som då då var ett af Europas mäktigaste riken och
sträckte sig från Östersjön till Svarta hafvet. Men 1572 utdog den
jagelloniska ätten, och den polska adeln förstod genom konungavalen
att tillvälla sig all makt i landet. 1587 lyckades det Johan III vinna
Polens krona för sin son Sigismund, som till den ändan af sin polska
moder uppfostrats i den katolska tron. Sigismund stod under
jesuiternas inflytande och sökte, så snart han efter sin fader äfven blifvit
svensk konung, att åter införa katolska läran. Men folket samlade sig
kring hans farbror hertig Karl till försvar för sin tro; och på Upsala
möte 1593 blef den lutherska läran högtidligen erkänd såsom ensam
rådande. Adeln höll sig till konungen, då den hoppades vinna större
makt under en härskare, som mestadels vistades utomlands; men sedan
striden brutit ut i öppet krig, blef Sigismund afsatt 1600. Den nye
konungen Karl IX kväfde i blod adelns motstånd och tryggade med
kraft reformationens slutliga seger; men Sigismunds ränker för att från
Polen återvinna Sverige gjorde det nödvändigt att yttermera stärka det
svenska östersjöväldet. Karl IX var dock ej lycklig i sina krig, som
först under hans son, den såsom krigare och statsman så berömde
Gustaf II Adolf (1611—1632), togo en bättre vändning. Väl
misslyckades den djärfva planen att insätta en svensk konung på den ryska
tronen, sedan den gamle rurikska ätten 1598 utdött; men det lyckades
dock att hindra den polske Sigismund att vinna Ryssland åt sin son,
och ryssarne valde efter lång inre oreda en infödd härskarätt, den
romanovska (1613). Under stora uppoffringar utkämpade Sverige ett nytt
krig med Danmark och ryckte Livland från det ännu alltid fientliga
Polen. En lycka för Gustaf Adolf var därvid att han utan att störas
af inre strider kunde råda öfver hela rikets odelade kraft. De sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
