Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hälsovårdslära - X. Om förekommandet af sjukdomar; smittosjukdomarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
509
dessa förut friska djur försiggått, än att dessa
bakterier införts i deras kroppar, måste bakterierna
vara sjukdomens orsak.
Man har lyckats att åstadkomma samma säkra
vetenskapliga bevisning, som nu omtalats angående
mjältbranden, äfven för en hel rad af andra
farliga och vanliga sjukdomar. Dit höra rosen,
lunginflammationen, koleran, rotsen, återfallstyfus,
sårfebrarna, dröppeln, stelkrampen, difterin
m. fl. och framför allt tuberkulosen. Denna senare
ar för närvarande människosläktets ojämförligt
farligaste sjukdom. Man beräknar, att ensamt en
form af dess uppträdande, nämligen lungsoten, i
kulturländerna dödar l/i-Ve af befolkningen. Om en
mängd andra sjukdomar, t. ex. nervfebern, spetälskan,
hundgalenskapen, fläckfebern m. fl., äro bevisen
nästan fullständigt lämnade, och det torde ej dröja
länge; innan man äfven beträffande dem kan säga, att
bevisen äro oemotsägliga. Om en mängd andra af våra
vanliga sjukdomar samlas med stora mödor nya bevis,
och antagligt är att inom en mansålder man lärt känna
de bakterier, som äro orsaken till alla de sjukdomar
hos människan och hennes husdjur, hvilka förorsakas
af sådana sjukdomsalstrare.
Studerar man närmare dessa sjukdomar, så finner
man hos dem vissa öfverensstämmelser, hvilka
känneteckna dem från andra sjukdo-domar och som tidigt
tilldragit sig iakttagarens uppmärksamhet. Deras
öfverensstämmande egenskaper, som betingade, att
dessa sjukdomar gjordes till en grupp för sig, som
benämndes infektionssjukdomar eller smittosjukdomar,
äro hufvudsakligen följande.
De öfvergå från människa till människa eller från
djur till djur, somliga bland dem, som äro gemensamma
för människor och djur, öfvergå från människor till
djur eller tvärt om. Detta öfvergående är antingen
mera direkt, så att den sjukes omgifning riskerar
att få sjukdomen - det förekommer i de egentliga
s. k. smittosamma sjukdomarna - eller också indirekt,
så att sjukdomen öfverföres genom något ämne, som
varit i beröring med den sjuke, t. ex. hans kläder,
uttömningar eller afdunstningar från honom, och på
detta senare sätt kan smittämnet föras långa vägar,
innan det genom att träffa andra individer åstadkommer
ett nytt fall af sjukdomen.
Vidare fann man, att, sedan smittämnet införts i
människo-eller djurkroppen, en större eller kortare
tid förgick, innan sjukliga symptom utvecklade sig,
och man kallade denna tid för inkubationsperioden,
hvilket på svenska kan öfversättas med
utkläckningstiden, den tid, som åtgick, innan
smittämnet hann utveckla sig i kroppen till mognad,
så att det kunde åstadkomma sjukliga förändringar.
Slutligen fann man snart, att smittämnet utvecklade
sig i människo- och djurkroppen så, att det där
mångfaldigade sig. I början af detta århundrade
kom mässlingen till Färöarna, som varit förskonade
från denna sjukdom i mer än en mansålder. Endast
en mässlings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
