Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett konungadöme — konungadömet jure divino — omkull
men hon skapade ett annat i stället genom att afskära det
gamlas lifsådror: non resistance och den absoluta gudomliga
arfsrätten; 1688 års revolution fotade konungadömet på det
ursprungliga fördragets grund och hon lät arfsrätten utmynna
från af folket bestämda lagar. Härigenom vann hon, hvad som
var de sansade frihetsmännens mål under Långa parlamentets
dagar, en förändring i magtförhållandena, ty det nya
konungadömet blef beroende af dem, som gjort det. Desse voro den
besutna, herskande gentry, som hade sitt organ i underhuset.
Att regera i öfverensstämmelse med detta blef en
nödvändighet, som sade sig sjelf. Derigenom åter måste ske, att
konungen omgaf sig med rådgifvare, de der harmonierade med
riksdagen d. v. s. kabinettet blef ett uttryck af den för tiden
rådande majoritetens åsigt. Ett dylikt kabinett kunde
omöjligt göra sig till verktyg för afsigter, som på något sätt
hotade parlamentets rätt.
Om revolutionen sålunda faktiskt införde parlamentets
öfvervigt, så har hon också teoretiskt gjort ett kungligt
envälde omöjligt genom att klart bestämma vissa otydligheter,
som i lagarne verkligen förefunnos och som möjliggjorde en
alltför stor utsträckning af konungens exekutiva myndighet.
Dessa uttänjbara frågor, som lemnat tillfälle tili ett farligt
ingripande från konungens sida, har Rättighetsförklaringen
afgjort. Om de kungliga prerogativerna genom detta
revolutionens dokument genom de nya punkterna inskränkas, så
betagas de dock ej för mycket af sin betydelse, ty det var ej
med de handlande personernas ställning och böjelser förenligt att
göra konungamagten till en skugga, ej heller skulle Oranien
under sådana förhållanden velat blifva konung. Visserligen
funnos äfven på den tiden personer, som yrkade på större
inskränkningar, ja på republiken till och med, men de utgjorde
en försvinnande minoritet och deras stämmor kunde ej skaffa
sig gehör; och dessutom hade ju, som redan är nämdt,
konungamagten redan genom tronomabytet satts i ett närmare beroende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
