Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelsk imperialism - Den brittiska imperialismens eldprov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"fädernesland", då han är född inom Kapkolonien
och såsom brittisk undersåte? Han har själv
en gång på 1850-talet högtidligen protesterat
mot vissa boerbröders förmätenhet att
tillskansa sig övermakten i Transvaal, blott
därför att de kommit dit några år tidigare
än han och hans parti.
Sydafrika behöver nog ej sättas under
hans förmynderskap för att få en anständig
styrelse och statsordning. För nationalistiska
svärmare kan det synas tillbörligt och
fängslande, om kartan där nere färgas med någon
annan kulör än den enformiga röda. Men det
blir allt omväxling ändå, och varje politisk
ockupation under sådana villkor rättfärdigas
blott i mån av sin förmåga att fylla sitt värv.
England har steg för steg, i det hela
motsträvigt och under mycken tvekan hit och
dit, fått lov att utbreda sitt herradöme för
att något så när stävja blodsutgjutelse och
självsvåld, negerförtryck och
kolonialfasoner i sextonhundratalets stil. Till sist har det
råkat in i en konflikt, som visst icke gäller
kolonial självstyrelse och nationaliteternas
fria utveckling. De problemen äro för länge
sedan avgjorda, vad det brittiska väldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
