Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. Lord Beaconsfield.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögonblicket ur stånd att hemta sig efter slaget. Till råga på
svårigheterna tillkännagaf Gladstone plötsligt sin afsigt att
draga sig tillbaka från ledningen af partiet. Det behöfdes
ej mer för att göra dess upplösning fullständig.
Oppositionen var en tid synbarligen ej blott i saknad af en ledare,
utan äfven af en politik eller en grund för sin tillvaro.
Ministeren hade ärft ett vackert öfverskott af nära sex
millioner. Under sådana förhållanden var det nästan
omöjligt att framlägga en budget, som var helt och hållet
otillfredsställande. Ward Hunt lyckades emellertid åstadkomma
en öfvergående panik genom sin skildring af tillståndet
inom flottan. Vid framläggandet af budgeten för
sjöförsvaret talade han i mystiska ordalag om sitt beslut att ej
nöja sig med en flotta på papperet. Orden injagade en vild
skräck i hela landet. Man trodde allmänt, att Hunt gjort
någon förfärlig upptäckt, att han funnit, det landet i sjelfva
verket ej hade någon flotta, och att han skulle bli nödsakad
att improvisera en sådan; men när Ward Hunt ansattes
med yrkande om en närmare förklaring, sade han sig i
sjelfva verket ej ha menat någonting. Det visade sig, att
han endast helt abstrakt uttalat sitt ogillande af systemet
att underhålla odugliga flottor och att det aldrig varit hans
mening att påstå, det ej Englands flotta vore fullt krigsduglig,
och landet kunde åter andas fritt.
Två nya biller rörande beslägtade ämnen störde för
en tid det lugn, som numera rådde i parlamentet, sedan
de konservativa fått fullkomligt fria händer och de
liberala voro krossade. Den ena var en bill om afskaffande
af patronatsrätten i Skotland, medan den andra reglerade
den allmänna gudstjensten i England. Patronatsbillen, som
framlades af regeringen, fråntog enskilda lekmän rätten att
tillsätta prester i skotska kyrkan och gaf den åt
församlingen sjelf. En sådan åtgärd skulle kunnat förekomma
den stora utbrytningen från skotska kyrkan under dr
Chalmers 1843, men var nu 1874 helt och hållet gagnlös. Billens
framläggande fick endast något intresse derigenom, att
Gladstone för första gången sedan sessionens öppnande nu
deltog i debatten. Han bekämpade billen, men naturligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
