Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NIONDE KAPITLET. Den stora ministèrens fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de flesta engelska städer, för att uttrycka sympati med den
kämpande republiken, uttalades helt öppet republikanska
åsigter. Det kunde ej vara något tvifvel om, att en stor
del af städernas arbetare voro af själ och hjerta republikaner.
Engelska författare, som på intet vis tillhörde den
sentimentala skolan, utan tvärt om voro något hårda och
kalla i sin dogmatism, började i långt till venster stående
tidskrifter offentliggöra artiklar, som tydligt sökte visa den
republikanska teoriens logiska öfverlägsenhet. Man började
redan afhandla möjligheten att bilda ett republikanskt
parti, bestående af medlemmar både inom och utom
parlamentet, visserligen ej ett parti, som yrkade på monarkiens
ögonblickliga störtande, ty derpå tänkte ingen, men ett
parti, som förklarade sig republikanskt till grundsats och
erkände sitt syfte vara att åstadkomma en sådan förändring
i det allmänna tänkesättet, som i framtiden kunde bana
väg för en republik. Men Frankrike, som gifvit första
anstöten dertill, gaf äfven den stöt, som medförde en reaktion.
Pariskommunens vilda teorier och afskyvärda excesser hade
ett mycket kylande inflytande på de engelska republikanernas
ifver. Innan rörelsen i England lade sig, företedde den
dock en eller ett par märkliga episoder.
I mars 1872 väckte sir Charles Dilke i underhuset en
motion om undersökning rörande det sätt, hvarpå kronans
anslag och inkomster användes. Sir Charles Dilke hade
under några månader hösten förut varit den mest impopulära
person i Storbritannien. Hans namn förekom oupphörligt
i de dagliga tidningarna. Skämttidningarna innehöllo hvar
enda vecka karrikatyrer öfver »medborgaren Dilke».
Telegraftrådarna spridde hans tal och tidningarnas berättelser
om hans görande och låtande till alla länder. Amerikanska
korrespondenter hade »interviews» med honom och skildrade
honom som Englands blifvande president. Han gjorde en
rundresa till norra Englands städer och höll der
föreläsningar på konungamaktens bekostnad, och hans resa
åtföljdes öfverallt af mer eller mindre allvarsamma oroligheter.
Vid mer än ett af dessa tillfallen blefvo menniskolif
spilda. Londons och norra Englands arbetare höllo stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
