Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Gästabudet på Tälje slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom ändå, och i dag lärer han väl få sitt lystmäte, när
den stränge riddaren har sitt stora gästabud ... Är Mårten
Skrifvare kvar på slottet?»
»Som du säger, kamrat, natten är kall, och blåsten
tränger tvärt igenom en här i tornet, en klunk mjöd skall göra
godt!» Elof hade satt det väldiga kärlet för munnen och
tycktes dricka sig riktigt otörstig, hvarigenom Mickels törst
växte förtvifladt fort; men för att icke låta märka sig,
fortsatte han: »Mårten ja, han red härifrån, kort förrän du
lämnade tornet, han skulle till Stockholm, sade han, inte vet
jag, om långe Magnus är där, eller om han går sina vägar
för sig ... han har nu betett sig under sista tiden, som om
han råkat ut för något otyg ... de där svennerna hafva nu
rätt att göra hvad de vilja; annat var det hos grefve Hans!»
Nu hade Elof druckit sig otörstig och lämnade åt Mickel
att göra detsamma. Denne drack också med sådan kraft, att
han tycktes tömma det stora kärlet, och det dröjde en god
stund, innan han behöfde hämta andan, hvarpå åter samma
rörelse upprepades.
»Se, hos grefve Hans», sade Mickel, när han för andra
gången drog efter andan, »hos grefve Hans skulle det kostat ...
men se, riddar Bengt och hans fogde ...»
Mjödet måtte hafva varit ovanligt starkt, ty mannen
tycktes redan börja stappla på målet.
»Tag hit muggen ur tornkammaren», sade Elof, »så månde
jag fylla den åt dig, sådant mjöd som detta dricker man icke
två gånger om året, ja icke i sin lifstid. Skynda dig, jag
skall snart vara här åter ...»
Mickel raglade in efter muggen, men Elof måste följa
efter, ty väl inkommen hörde han svennen ramla omkull vid
bordet. Han ifyllde hastigt den på bordet stående muggen
och skyndade ut.
»Mor Ramfrid månde hafva gjort sin sak bättre, än jag
trodde», mumlade han för sig själf, i det han hastigt smög
öfver borggården fram emot det stora tornet, som utgjorde
slottets kärna, och i hvars djup fångrummet var beläget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
