- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
415

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ytterst retad, att hvart man kom hörde man borgarne tala
om, huru de skulle sända bud efter Engelbrekt, som skulle
komma med många tusen bönder och göra för alla tider en
ända på herrarnes välde. Mannen talade under inflytandet
af mycken fruktan, och denna känsla smittade af sig.
Herrarne sågo bestörta på hvarandra, och herr Karl själf gick
orolig upp och ned i salen. Det var också en sak af stor
vikt, hvad borgare och bönder denna tid ville; bland herrarne
fanns ingen, som icke erkände det. Det var en följd af
Engelbrekts uppträdande. Men ingen af dem hade trott, att
dessa folkklasser skulle djärfvas uppträda och handla tvärt
emot en herresamling, som så till vida gått deras önskningar
till mötes, att en rikshöfvitsman blifvit vald.

Innan de ännu hunnit öfverväga mannens ord, hördes
på afstånd sorlet af många hundra, ja tusen röster, som
tilltog i vidd och styrka med hvarje ögonblick, ett tecken
att skaran nalkades gillestugan. Herrarne skyndade till de
skumma fönsterfördjupningarna, för att om möjligt kunna
kasta en blick utåt gatan och se hvad som var på färde.
Magnus Bengtsson sprang ut genom dörren och återkom om
en stund, berättande, att det var borgarne som skreko om
hvarandra, att de ville hafva Engelbrekt till rikshöfvitsman,
och att det gjorda valet var olagligt.

»Midt ibland dem», sade han, »såg jag herr Erik Puke ...
det fattas nu blott, att ock Engelbrekt kommer tillstädes, så
är det ute med oss.»

Herr Karl Knutsson var mycket blek, men han iakttog
dock en hållning, som utöfvade ett lugnande inflytande på
de öfriga.

»Vi vilja tala vid borgmästare och råd», sade han, »vi
månde spörja dem till, om de vilja göra gemensam sak med
rikets fiende.»

»Se blott till, ädle herr Karl, att de icke kasta eder
samma beskyllning i ansiktet!» sade herr Nils Jönsson
(Oxenstjerna), men afbröts af Bengt Stensson, som synbart
bemödade sig att visa herr Karl sin villighet att utföra hans värf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0755.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free