Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofrivilligt stannade han, för att ett ögonblick njuta af hennes
skönhet.
Då hörde han steg på sidan om sig, och en gråmunk,
som tycktes komma från S:t Örjans hospital, gick tvärt
öfver vägen nedåt klostret till. Detta var icke något att
undra på, ty klostren, såsom tillhörande samma orden, hade
mycken beröring med hvarandra, och Herman skulle
sannolikt icke vidare kommit att tänka på munken, om han icke
kort därefter ned mot sluttningen af backen sett ytterligare
tvenne gråmunkar styra kosan åt samma håll som den först
nämnde.
Han vände nu sin häst och började rida utför höjden,
men upptäckte därvid ytterligare en gråbroder, som kom
norr ifrån och på en slingrande gångstig utmed träsket
nalkades skogslunden vid klostret. Detta munkamot väckte hans
misstankar, och han beslöt att, så vidt det stod i hans makt,
utspana dem, prisande därvid sin lycka, att ärkebiskop Olof
just nu befann sig i klostret; och att icke denne hade stämt
dit munkarne, var han så mycket mer öfvertygad om, som
det var en bekant sak, att ärkebiskopen ogärna led dessa
hycklande ordensmedlemmar.
Sysselsatt med dessa tankar och huru han klokast skulle
ordna sina mått och steg, hörde han sitt namn uttalas bakom
sig. Han vände sig om och såg till sin öfverraskning Erik
komma springande. En förebråelse sväfvade på hans läppar,
men Erik lade handen på munnen och pekade bortåt en tät
skogsdunge bakom en hög träbyggnad. Under armen bar han
ett bylte liksom en hoprullad klädebonad, och utan att
invänta något svar af Herman, gick han bort åt den nämnda
byggnaden. Herman betänkte sig ett ögonblick, men så steg
han af sin häst och band honom under ett lummigt träd samt
begaf sig efter Erik.
Denne hade stannat på något afstånd från byggnaden,
på ett ställe där tätvuxna granar alldeles skylde honom för
alla obehöriga blickar. När han fick syn på Herman, vinkade
han häftigt med handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
