- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
262

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fader eller moder ... intet får förhindra mannen i uppfyllandet
af sin plikt ...»

»I hafven dock ännu icke genomgått det profvet,
Herman», sade Melcher Gjordsson allvarligt, »låge eder egen
fader eller moder dödssjuk här på slottet, så ville jag väl se,
om I icke skullen töfva, innan I gåfven befallning att rikta
murbräckan mot murarna till det rum, där döden som bäst
hölle på med sitt arbete ... Det vill dock mycket till att
blifva faders eller moders bödel och att våga se de kära
dragen med brustna ögon blicka ut genom murens remnor,
förebrående och anklagande ...»

Den gamle mannens ord tycktes göra ett djupt intryck
på Herman. Han kom ofrivilligt att tänka på sin ungdoms
längtan och trånad efter en fader och en moder, och utan
att han kunde lägga band på tankarnas flöde eller ens trodde
på verkligheten af de bilder, som fogdens ord läto hägra i
hans hjärtas innersta, uppställde han dock för sig den frågan:
»om du här funne hvad du så länge och så ifrigt sökt, hvad
skulle du göra?»

»Icke månde jag tala öfverord», sade han till hälften
vemodigt, »men det älskar jag tro, att min fader eller min
moder, om han eller hon befunne sig här i själatåget, icke
skulle anklaga mig för en handling, som dock ålades mig af
en makt, högre än både de och jag. Dock må jag», tillade
han efter ett ögonblick, »dock må jag tala med fru Richissa,
torde hända, att hennes krafter tillåta henne draga
härifrån ... och det skall nog Engelbrekt helst se.»

De båda gamla hörde med ett sorgbundet leende den
unge mannens tal, och ännu när han lämnat dem, och de
hörde hans steg aflägsna sig genom gången utanför rummet,
där de befunno sig, sågo de efter honom, som om han ännu
stått framför dem.

Men Herman gick genom loftssvalen fram emot dess
slut, och där öppnade han en dörr, för att finna någon af
den kvinnliga tjänstepersonalen, som kunde föra honom till
fru Richissa. Rummet var dock tomt. Ur ett inre rum

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0602.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free