Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stolts jungfrun sörja eder död, i det hon räcker segerkransen
åt honom där, ungersvennen, som ...»
»Aldrig i evighet, Magnus!» utbröt fogden. »Ser du
brefvet här ... Ännu är icke den sista brickan dragen i vårt
tafvelspel. Du skall hjälpa mig, Magnus, och sedan dela vi
jämt om jämt ... Ser du, grefven är återkommen och skall
möta sin dotter, sannolikt i Vadstena ... Dit vill jag själf
draga, men du skall taga grefven om händer. Han har rymt
ur sitt fängelse i Köpenhamn, han kommer som pilgrim hit
till riket ... du skall draga ned åt Småland, och det vill
blifva en lätt sak för dig att få den gamle mannen i ditt
våld. För friheten och lifvet skall han gifva stolts jungfrun
i lösepenning, och sedan ...»
Ett häftig skräll kom fönsterrutorna i tornet att skallra.
Det var ljudet af hornstötar, hvarmed borgens försvarare
väcktes till handling, och som genom tornets läge återstudsade
mot dess höga vägg.
»I talen, som om vi ännu hade frihet att handla», inföll
Magnus.
»Det blir min sak ... När stormen går, så böjer sig
säfven och reser sig igen, medan eken brytes. Nu har han
framgång, mannen där nere, men hans dagar äro räknade ...
Vi glömma honom icke!»
Åter hördes en skrällande ton från hornblåsaren utanför
borgporten.
»Förstå vi hvarandra?» sporde fogden.
Svennen nickade med ett hemskt allvar.
Några ögonblick därefter öppnades borgporten, och Johan
Wale gick med en ödmjuk hållning fram öfver bron till
stranden, där Engelbrekt höll till häst.
»Du skall strax gifva mig slottet!» sade Engelbrekt till
honom.
»Det är för att öfverlämna slottet, som jag kommit här
ut!» svarade fogden.
Engelbrekt blickade förundrad på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
