Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag känner sagan om de där tingen», fortsatte skrifvaren,
»de skola en krona stinga och vinna, men villkoret, villkoret,
känner du äfven det, Magnus?»
Svennen nickade.
»Och kedjan ... är du äfven kedjans herre?»
Svennen nickade åter och for med handen öfver bröstet,
liksom för att öfvertyga sig om, att kedjan hade sin vanliga
plats omkring hans hals.
»De voro Belgstings dyrbaraste egendom näst hans döttrar»,
yttrade skrifvaren sakta och liksom för sig själf, utan att
märka, huru svennen ryste till, när han nämnde Belgstings
döttrar.
Såväl skrifvaren som svennen stodo tysta och skådade
ned öfver vägen, som låg där så stilla och fredlig i
månljuset. Tvenne ryttare redo förbi där nere. Deras gestalter
voro höga, och deras hästar dansade fram utefter vägen.
»Det var Herman Berman», hviskade skrifvaren, »men
vem var den andre?»
»Erik Puke!»
»Då lärer icke din pils krona vara långt borta!»
Svennen skyndade bort efter sin båge, spände den ett
par gånger för att pröfva bågsträngens kraft och synade pilen.
»Rider han alltid sålunda ensam!» sporde skrifvaren.
»Oftast, synnerligast när natten stundar ... jag har följt
honom från Örebro, men blott en gång haft ett tillfälle
sådant som detta.»
Ljudet af en ensam ryttare nådde männens öron, och de
hukade sig ned bakom enbusken med ögonen riktade på
landsvägen och öronen slutna för allt, utom ljudet af den
långsamt framskridande hästens hofvar. Därunder märkte de icke,
huru ett stycke till höger om dem ett par blixtrande ögon
tycktes betrakta dem, medan en hand fattade om en
framspringande trädrot, och toppen af en hög gran böjde sig
sviktande under en tung börda. Handen, som höll roten
omfattad, måtte hafva haft en jättes styrka, eller ock måtte
något annat stöd bjudit sig i stället för den böjliga granen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
