Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berg och vunnit slott och städer och tvungit riksens herrar
att följa sig. Från Borganäs hade han ryckt ned mot Köping,
hvilket slott, liksom det förra, gick upp i lågor; därifrån
hade han tågat till Västerås, där Melcher Gjordsson godvilligt
öfverlämnat slottet åt honom, hvarpå han vändt sig mot
Uppsala, talat till dess allmoge och mötts med det mest
stormande jubel. Så hade han dragit ned mot Stockholm, där
Hans Kröpelin slutit ett stillestånd med honom till den
11 november. Nu befann han sig framför Örebro, hvars
fogde, Matts Kettilberg, sökte möta honom med våld och
försvara sitt slott.
Öfver allt hade hjälten öppet sagt ifrån, hvarför han och
hans dalkarlar lämnat sina hem och dragit ut med svärd och
båge. »I frågen hvad vi vilja» — hade han sagt till herrarne
af frälset, hvilka han kallat till sig, medan han ännu låg
vid Västerås. — »I frågen hvad vi vilja, jag och mina
medhjälpare alla! Vi vilja njuta riksens lag och rätt eller ock
sätta lifvet till. Nu är det kommet därhän, att saken måste
afgöras med svärdet, och den som nu är emot mig och Sveriges
allmoge, han är riksens fiende och måste såsom sådan
behandlas, hans gods skall sköflas och han själf dräpas, rymmer
han icke af riket bort. Mot oss eller med oss — det är lagen,
något mellan de båda finnes icke. Väljen själfve, gode herrar,
hvad I viljen!»
Sådant var hans tal öfverallt, i Uppland liksom i
Västmanland, och öfverallt strömmade allmoge till honom, och
desto svårare blef herrarnes ställning. Den första känslan
hos dem var förvåning och häpnad. Såsom Krister Nilsson
sade, de hade icke kunnat drömma om de ting, som nu
tilldrogo sig. Men så småningom lade sig den första
öfverraskningen, häpnaden gick öfver till harm och vrede, och man
började frukta för sig själf, när man icke ville låta förmå sig
att lyssna till bondehöfdingen. En och annan fanns väl äfven
bland de mer framstående herrarne, som insåg rättmätigheten
i allmogens handling, som af själ och hjärta trodde på och
hänfördes af det storartade, det frimodiga, det mäktiga i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
