- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
40

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

III.

Mötet.



Under en allmän tystnad, som hos de äldre var en
naturlig följd af de bekymmer, hvilka den plötsliga underrättelsen
om dalallmogens resning vållat, hos de yngre däremot en
skyldig gärd af aktning mot de äldre, redo riksens råd ut
från slottet och gatan fram förbi kanikehuset eller det
nuvarande biskopshuset och domkyrkan. Härifrån hördes orgelns
toner, och klockorna ringde i tornet. Just som riddarne redo
fram mellan kyrkogården och kanikehuset, mötte de en sakta
framskridande procession af kaniker och korpräster, hvilka
sjöngo en psalm, medan korgossar gingo framför och svängde
med rökelsekar. Det var ett årsmot efter en för hundra år
sedan afliden riddare, som firades. Prästerna skulle sjunga
och bedja för riddarens och hans efterkommandes själar. För
det ändamålet hade riddaren genom testamente gifvit tvenne
gårdar och en kvarn till domkyrkan.

Rådsherrarna stannade och gjorde andäktigt korstecknet,
medan de läto den högtidliga processionen skrida förbi, hvarpå
de åter fortsatte sin färd ut genom stadsporten, allt under
iakttagande af samma tystnad. Det var icke så mycket
bonderesningen i och för sig, som åstadkom de djupa fårorna i
biskop Knuts och herr Kristers stränga anleten, som icke fast
mera den omständigheten, att detta buller nu förnyades inom
loppet af ett halft år. Att tänka på någon verklig fara för
lugnet i riket från allmogen, det kunde icke falla någon
herreman in, men förnyandet tydde dock på, att
sinnesstämningen hos detta landskaps allmoge var högligen retad, och
det kunde blifva fråga om huruvida man så lätt kunde få
dem att nedlägga vapen, sedan det visat sig, att rådets förra
uppträdande hösten förut icke haft bättre verkan.
Fordringarna från allmogens sida måste nu vara större, det kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free