Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Objudna gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med våldsam hand inslå dörrarna. I sitt lefverne lärer han
likna Johannes Gerkesson ...»
Biskop Knut flammade till vid dessa ord. Det gick om
honom det talet, att han stått i ett allt för nära förhållande
till den 1412 aflidna abedissan i Vadstena, Ingegerd
Knutsdotter, en dotterdotter till Sankt Birgitta. Huru därmed nu
var, må biskopen själf svara för. Vid denna tid hade talet
i det närmaste hunnit förblekna, men biskopen, som var
ömtålig om såväl kyrkans rätt som sitt eget anseende, kände
sig alltid obehagligt berörd, när något yttrades, som kunde
syfta på denna sak. Ärkebiskop Johannes var känd för sitt
otuktiga lefverne; måhända hade biskopen just på hans tid
och genom det uppseende, som dennes lefverne väckte, blifvit
vid något tillfälle påmind om tilldragelserna i sin ungdom.
Om Ingegerd Knutsdotter talades icke godt, hvarken bland
klosterfolket eller utom klostret, så drottning Margaretas
fostersyster och väninna hon än var. Missnöje öfver
ärkebiskop Johannes frammanade i folkets minne allt, som i samma
riktning timat, och därvid nämndes abedissan Ingegerds namn,
måhända ock biskop Knuts. Därför skvallrade äfven vid detta
tillfälle biskopens uppsyn om en misslynthet vid herr Kristers
sista ord, som han säkert velat dölja.
Herr Krister märkte det och gaf med ett fint leende
samtalet en annan vändning.
»Nu», sade han, »lärer det stå illa till med ärkebiskop
Arnold. Han ligger där på Arnö, och jag hafver hört folket
säga, att han icke lärer mera kunna vänta att se en hälsans
dag. Men bedröfligt är det att höra menige mans tal, att
argare bof ej någonsin varit präst. Hans sjukdom lärer vara
ohygglig ...»
»Ja, ja», inföll biskopen, »en skamlig sjukdom. Det är
dock mindre detta än den heliga kyrkans sak, som förer mig
hit. Jag trodde mig här skola träffa min värdige broder,
biskop Olof, men han lärer just nu hafva dragit in i
Uppsala stift och, som hans folk säger, för att besöka den sjuke
ärkebiskopen på Arnö.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
