Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Objudna gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senaste tilldragelserna, och ingen af herrarna märkte, huru
det gick till, men snart var det fråga om ingenting mer eller
mindre, än befogenheten af rådets åtgöranden förliden höst,
då undersökningen skedde angående fogdens ämbetsförvaltning.
»Mig synes», vågade fogden säga, »som om I, ädla herrar
af rådet, borden något närmare hafva betänkt eder, innan I
togen eder den saken före.»
»Närmare betänkt oss?» inföll herr Krister, »jag vet dock
icke, huru I kunnen föra slikt tal, Jösse Eriksson. Rådet
gick med största varsamhet till väga, och I veten väl själf,
huru föga utsikt det var att stilla de uppretade bönderna —
dessutom följde rådet konungens bref ...»
»I saden det, ädla herr Krister Nilsson», vidtog fogden,
bugande sig för den gamle herren, »I följden konungens bref,
men tillåten mig spörja eder, ären I så viss på, att detta
bref verkligen var från konungen ...?»
»Från konungen?» sporde alla med högsta förvåning,
väntande på förklaring på den besynnerliga frågan.
»Hvem lämnade brefvet i rådets händer ...?» fortfor
fogden.
»Fogden på Stockholms slott, herr Hans Kröpelin», gaf
Karl Knutsson till svar, »och den, som öfverbringat brefvet
till honom från konungen, var själf närvarande. Det var en
bergsman från Kopparberget, vid namn Engelbrekt
Engelbrektsson, en liten karl med hög uppsyn. — Något tvifvel
om den saken, att brefvet verkligen var från konungen, kan
icke uppstå.»
»Ädla herrar», sade fogden med ett öfverlägset leende, »I
ären därutinnan bedragna, jag vågar bestrida tillvaron af detta
bref, ty det som finnes är falskt.»
»Kunnen I bevisa det, fogde», frågade herr Karl
Kristersson, »så må den mannen, hvilken vågat föra falska bud från
konungen till riksens råd, lida ett svårt straff.»
»Därtill behöfves blott, att I, ädla herrar, låten
undersöka brefvet och dess sigill, om det verkligen är konung
Eriks, som hans kansler om händer hafver. I kunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
