Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blickade med uttryck af sorg ned på mattan framför honom.
Det var tydligt, att han erkände inom sig, det något stort
ondt måtte ligga bakom den anklagelsen, hvilken den lille
mannen ville bekräfta med sitt lif.
»Veten I», sade han sedan, »att bud och bref kommit
från fogden i Dalarne med begäran, att jag skulle gripa och
utlämna eder till honom?»
Engelbrekt svarade icke på denna fråga, utan fogden
upprepade den.
»Det skolen I dock icke göra», yttrade han långsamt och
med en talande blick på fogden.
»Och hvarför icke?»
»Emedan Hans Kröpelin är en man af ära!»
»Välan, Engelbrekt Engelbrektsson», genmälte fogden,
»jag tror mig hafva förstått eder, och är det verkligen, som
man säger, fråga om uppror där uppe i Dalarne, så torde,
som I sägen, kungen själf vara den bäste hjälparen. Dragen
därför med Gudi eder färde, Engelbrekt, jag hoppas det bästa
af eder förhandling med konungen.»
Något vidare blef icke afhandladt på slottet. Engelbrekt
skyndade till sin bostad.
Här mötte honom den underrättelsen, att skepparen tidigt
påföljande morgon ville hissa segel. Vinden hade sprungit om,
och man var ifrigt sysselsatt att inlasta de sista varupackorna
från köpman Gellink. Så fort detta var gjordt, skulle
ankaret lättas.
Alla yttre omständigheter tycktes sålunda dittills varit
gynnsamma för Engelbrekt, och med förhoppningsfullt hjärta
tog han följande morgon afsked af sin vän Henrik Smed, som
följde honom ned till Skeppsbron.
Det var ännu blott halfdager, när de båda männen
lämnade smedens hus. Vid de gingo förbi Hartlev Gellinks,
sågo de en sadlad häst stå bunden där utanför vid en märla
i trappan. Till en början fäste Engelbrekt sig icke därvid,
men när han kom inpå hästen, stannade han och tycktes
undersöka den. Han strök med handen öfver länden och strök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
