Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- VI. I stugan vid Skjulsboklack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VI.
I stugan vid Skjulsboklack.
Det var sent om kvällen dagen efter nyss beskrifna
tilldragelser. Stormen for hvinande fram utefter älfven och
pinade sig in mellan dalsänkningarna och bergskrefvorna, och
röt liksom af ilska öfver det motstånd han rönte, innan han
hade där samlat sina jättekrafter för att pressa sig fram till
den stora slättbygden kring älfven i Tuna, Gustafs och
Skedevi socknar. De höga furorna böjde sig suckande i
brottkampen med den väldige, och regnet öste ned. Häftigast tjöt
stormen mot de höga bergens väggar, där drog också skogen
de djupaste suckarne.
Därför kämpades också den vildaste striden vid Skjulsboklack,
det högsta berget i Hedemora socken. På en smal
gångstig, som slingrade sig fram vid foten af berget, vandrade
en man, som oaktadt stormen och regnet, icke tycktes göra
sig brådtom eller det ringaste påskynda sina steg. Hans
gång var fast och säker, och han hade i handen en lång staf,
med hvilken han emellanåt röjde sig väg mellan träden.
Han följde gångstigen framåt, men dröjde och tycktes ogärna
skilja sig från den sidan af berget, där stormen brottades
med de höga träden, då stigen förde honom mera åt norr och
åt bergets läsida.
Där den tyste vandraren stannat, stötte en annan gångstig
till den, hvilken han vandrat fram, och från denna
hördes lätta, tassande steg. Mannen tycktes icke lägga märke
därtill, antingen han nu var så upptagen af stormens väldiga
ringdans, som han dock mera kände än såg, eller hans tankar
sysselsattes med ämnen, hvilka gjorde honom känslolös för
allt, för naturens raseri lika mycket som för hennes smek.
De tassande, man skulle nästan kunna säga ljudlösa stegen
voro honom helt nära, då han höjde sin staf och lät den
beskrifva en krets öfver sitt hufvud, som om han stått ansikte
mot ansikte med sin dödsfiende och velat gifva honom hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0064.html
