Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
»Ut med dig!»
Och en gäll kvinnoröst svara:
»Våga dig inte, ditt nöt!»
Sedan spändes ett par hästar för ute på
gården, och de frustade ovilligt och skrapade med
hofvarne i marken. En dörr slogs igen,
vagnshjulen skramlade och porten i planket gnisslade.
Så kom Antoni ut i trädgården och ropade med
dämpad stämma:
»Matvej! Hvar är du?»
Jag såg lians långa, svartklädda gestalt röra sig
fram mellan äppelträden, gripa tag i grenarne och
strö den doftande blomstersnön öfver marken,
under det ban muttrade:
»Ditt nöt . . . ålioj!»
Och efter honom på marken kröp och ringlade
sig hans svarta skugga.
Jag låg där i trädgården, tills det blef morgon,
och på morgonen gick jag till fader Isidor.
»Ge mig mitt pass, jag vill gå min väg!»
Han blef så förvånad, att han rent af hoppade
till.
»Hvarför det? Hvart då?»
»Ut i världen, men hvart, vet jag inte», sade
jag-
Han ville fråga ut mig.
»Jag tänker ingenting förklara», sade jag.
Jag lämnade hans cell ocli satte mig utanför
den på en bänk under en gammal gran, — satte
mig där med flit, ty på denna bänk togo de, som
blefvo bortkörda eller själfniant lämnade klostret,
plats — som för att öppet förkunna detta.
Bröderna tågade förbi mig ocli sneglade på mig, några
spottade till och med. — Jag har glömt tala om,
att det skvallrades om en kärlekshandel mellan
Antoni och mig, noviserna afundades mig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
