Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
visade sig, att jag visste ganska mycket om
människor, fåglar och fiskar.
Hur stor min lycka var, kan icke skildras i ord,
och människan förstår icke heller att berätta om
sina fröjder, — hon är inte van vid det, ty
fröjderna äro sällsynta och snart öfvergående.
Vi gingo i kyrkan, min hustru och jag,
knä-föllo bredvid hvarandra i en vrå och bådo
tillsammans. Mina böner riktade jag till Gud med
tacksamt lofprisande, men också med stolthet, —
jag hade en känsla, som om jag öfvervunnit Guds
makt, som om jag mot hans vilja tvungit Gud
att skänka mig lycka. Han hade gett vika för
mig, och därför prisade jag honom: »Du har
gjort väl, Herre, du har handlat rättvist, som sig
borde!»
Ack, tiggaraktiga afgudadyrkan!
Vintern gick omärkligt som en enda
solskensdag, så talade Olga om för mig. att lion var
hafvande, och det blef en ny glädje för oss. Min
svärfar harklade sig dystert, svärmor såg
medlidsamt på min hustru och hade alltid något att
liviska med henne om. Jag funderade på att
börja en ny verksamhet, skaffa mig bikupor, staka
ut en trädgård och sysselsätta mig med
fågelfångst, — allt saker, som voro oskadliga för andra
människor.
Så en dag sade Titov till mig, helt mörk i
hågen:
»Du har sockrat in dig allt för tidigt, Matvej, —
akta dig, att du inte surnar. I sommar föds ett
barn åt dig, — har du glömt det?»
Jag hade länge velat säga honom sanningen,
så som jag då förstod den, och sade därför:
»Så många synder som jag måste göra, har jag
gjort, jag har ställt mig i jämbredd med er, som
ni ville, — men sjunka lägre än ni, det gör jag ej!»
En bikt. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
