Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
kongressen. Daniel Webster, senator från Massachusets, och
Robert Y, Hayne från Södra Carolina voro de mest framstå-
ende kämparne i den minnesvärda debatten. Haynes förfäk-
tade statssuveränitets- eller måhända rättare "state rights”-
grundsatsen, att hvarje stat egde rätt att sjelf bestämma ihura
vidsträckt mån den var pligtig att åtlyda Förenta Staternas
lagar. Webster förfäktade deremot — isynnerhet i ett af
sina berömda tal — Förenta Staternas suveränitet och visade
att högsta domstolen var den myndighet, som det tillkom att
afgöra tvister mellan nationalregeringen och de olika staterna.
— Den närmaste anledningen, hvilken bragte denna fråga på
dagordningen var 1828 års tulltaxa, hvilken på det skarpaste
ogillades af frihandlarne i sydstaterna, isynnsrhet i Södra Ca-
rolina, Georgien och Virginien. En ny tulltaxa antogs 1832,
men äfven densamma ogillades af sydstaterna. C. Calhoun
nedlade sitt embete 1) och började i senaten kämpa för de
åsigter, hvilka gjorde sig gällande i sydstaterna. Han för-
klarade, att konstitutionen var ett kontrakt mellan olika par-
ter (stater), hvilka icke erkände någon gemensam skiljedo-
mare och hvilka derföre egde rätt att sjelfva bestämma i huru
vidsträckt mån den kontraktsmessiga öfverenskommelsen skulle
vara bindande, när kontraktet skulle upphöra att vara gällande
o. s. v. Hade det gält tolkning af de före konstitutionens an-
tagande gällande konfederationsartiklarne, då kunde en dylik
förklaring ansetts i viss mån berättigad, nu var den deremot
oberättigad. Den möttes också af ett bestämdt ogillande af
alla unionens vänner, men vann icke ringa genklang i i sydsta-
terna. Då kongressen icke lyssnade till” Södra Carolinas yr-
kanden, höllo nämde stats lagstiftare, bland hvilka Calhoun
var den förnämste ledaren, ett statskonvent, vid hvilket de
den 24 November 1832 antogo en s. k. togiltighetsförklaring”
(Ordinance of nullification). I densamma förklarades, att
att Förenta Staternas tullagar voro ogiltiga inom statens grän-
ser och att, derest nationalregeringen skulle våga att med va-
penmakt genomdrifva deras tillämpning, skulle Södra Carolina
1) Calhoun var, såsom bekant, För. Staternas vice president.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
