Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - II. Vinlandsfärderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
jemån: ‘Nu vill jag dela er i två hopar, ty jag vill undersöka
laudet. Hälften af manskapet skall vara hemma vid skålen,
den andra hälften skall undersöka landet, men de skola icke fara
längre än att de komma hem om qvällen, och de få aldrig
skiljas‘. Så gjorde de nu en tid. Leif for skiftesvis med
dem, skiftesvis var han hemma vid skålen. Leif var stor och
stark, ståtlig att se, klok och uti allt mycket hofsanr‘.
“En qväll hände, att de saknade en man, nemligen söder¬
männen Tyrker. Leif var häröfver bedröfvad, ty Tyrker hade
länge varit i hans slägt och hade bevisat Leif mycken kärlek
under hans barndom. Leif förebrådde sina följemän och bröt
upp med tolf man att leta honom. Men de hade icke kommit
långt från skålen, förr än Tyrker gick emot dem och fägnades
honom väl (han välkomnades). Leif fann snart, att hans fostre
var vid godt lynne, han hade ett platt fräknigt ansigte, rörliga
ögon, och var derjemte liten och usel, men en idrottsman i-
allskons färdighet. Leif sporde honom: ‘Hvi är du så sen,
fostre min, och hvarfore skilde du dig från följet ?‘ Han ta¬
lade då till en början länge på tyska, lät ögonen fara hit och
dit och förvred ansigtet; ingen förstod hvad han sade. Efter
en stund talade han på norränt mål: ‘Jag hade icke gått
mycket längre än I, men kan dock säga er något nytt, ty jag
har funnit vinträd och vindrufvor. ‘Är det sannt, fostre
min?‘ sporde Leif, och Lan svarade: ‘För visso är det sannt,
ty jag är född der det fattas hvarken vinträd eller drufvor.
De sofvo der om natten; men om morgonen sade Leif till sina
håsetar: ‘Vi skola nu utföra tvenne sysslor, å hvar sin dag,
nemligen plocka vindrufvor samt hugga vinträd och fälla sko¬
gen, så att jag får last till mitt skepp‘. De gingo in derpå,
och det säges, att deras efterbåt fylldes med drufvor. Sedan
höggo de last till skeppet. (Der funnos också sjelfsådde hve-
teåkrar och masurträd; af allt detta hade de med sig några
märken, såsom träd så stora, att de användes vid husbygge).
När det vårade, redde de sig och seglade bort, och gaf Leif
landet, efter dess kost, namnet Vinlandu.\
Hemresan gick lyckligt. I närheten af Grönland bergade
Leif en skeppsbruten besättning, bestående af 15 man; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
