Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - II. Vinlandsfärderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka alla provinser troligen räknades till nordmännens Mark’
land, öfverensstämma med de isländska uppgifterna 1). Det
tredje landet säger berättelsen var “högt och bergigt med
jäklar på“. Nutidens geografer yttra om Newfoundland: “The
island, as seen from the sea, presents a wild and sterile appear-
ance. The mountains rise, in some cases, to 1,400 feet above
sea-level; the height of 1,000 feet is frequently reached“2).
2. Leif Erikssons resa. Sedan Bjarne Herjulfsson vistats
några år på Grönland, reste han (omkr. år 994) till Norge
och blef hirdman hos Erik Jarl. Han berättade för denne
om sina färder och upptäckter; “och tycktes han varit föga
i Örveten, då han icke hade något att säga om dessa land, och
man f örebrådde honom detta“. När han sedan hemkom till
Grönland “talades der mycket om landletan“, och Leif Eriks¬
son på Brattalid var isynnerhet hågad att företaga en upp-
täcktsresa för att närmare undersöka det nya landet. Leif
köpte slutligen Bjarnes skepp och utrustade det med en be¬
sättning af 35 man, bland dem en “söderman“ vid namn
Tyrker (Tyrk). Äfven Leifs gamle fader Erik Röde ämnade
följa med på färden; men under vägen till skeppet snafvade
hans häst, så att han föll af honom och skadade sig så illa,
att han måste återvända till Brattalid.
Leif afseglade emellertid (omkr. år 1000) och kom efter
en lycklig resa till det land, som Bjarne sist fann “Der“,
säger den gamla fornskriften, “seglade de till stranden och ka¬
stade ankaren, sköto ut båten och foro i land. Gräs sågo de
icke, stora jäklar voro i hela det inre landet och från sjön till
jäklarne gick liksom en klipphäll; landet syntes dem sakna allt
godt. Då sade Leif: ‘Icke har det nu gått oss med detta
land, som det gick Bjarne, att vi icke kommo i land och vill
jag nu gifva landet namn och kalla det HettulancL.
“Sedan foro de till skeppet och seglade till h-)fs; de funno
ett nytt land, seglade dit och kastade ankaren, sköto sedan ut
båten och stego i land. Landet var slätt och skogvuxet och
hvit sand vidt och bredt, der de foro, och långgrundt. Då sade
1) Se C. C. Rafns “Mémoire sur la déeouverte de rAmérique“, sid.
16,17.
2) Chambers^ Encycl., IV, sid. 745.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
