Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
i barndomen okynnigfc ocb i ungdomen ocb mannaåren oböjligt
slägte med sjelfständiga åsigter uppväxte på den tiden i Nor¬
den. Ett blödigt och vekt sinnelag var alltid utsatt for hån
och spe. “Ej mången varder modig, som börjar med att rä¬
das och i barndomen blödig är“ 1) var den grundsats, som
gjorde sig vid uppfostran gällande. Den gosse, som icke dö¬
dat åtminstone ett djur, ansågs knappast värdig att deltaga i
sina jemnåriges lekar 2) och att ej hafva sett mans blod var fÖr
ynglingen en vanärande tillvitelse 3). Sagorna meddela be¬
rättelser om gossar, som redan vid tolf års ålder blifvit en eller
flera mäns bane4). Blefvo sönerna i hög grad vildsinta, för¬
såg fadren dem med vapen och skepp och sände dem till hafs
for att i främmande länder “klämmas mellan sköldar, tills det
vilda mod var tömdt“. Till hafs! till hafs! synes också hafva
varit de nordiska ynglingarnes lösen. “Det lärer liten saga
blifva om oss, der som vi icke komma till annat folk“5); “jag
finner att ingenting blir af min ungdomsstyrka, derest jag icke
drager ut; då månde hända att jag kan få något afmina namn¬
kunniga fränders lyckliga framgång41 6); “jag ville attl fingen
mig skepp samt män och vill jag fara ur landet och lära känna
namnkunniga höfdingar samt tillse om något kan vara mig till
beröm eller jag kan skaffa någon egendom, hvarmed vi kunde
uppehålla oss och vår heder måtte förbättras, så att vi icke
sitta här hemma som en mö på vilkor“7) : sådant språk förde
den tidens ynglingar till sina fäder, hvilka med glädje åhörde
sade Kjartan, “att öfva nidingsverk, ock mycket bättre tyckos det mig
vara att taga banesår af dig än gifva dig det<(. Sedan han sagt detta,
bortkastade han sitt svärd och värjde sig icke mot fosterbrodern som gaf
honom banehugg. Bolie mottog den döende i sina armar och ångrade
genast sin gerning (Laxdaela sag., 49 kap.)* Sådana brott omtalas dock
sällan i sagorna.
1) Fafnismal.
2) Floamanna sagan, cit. Strinnholm: II, sid. 518.
3) Njals saga.
4) Eigils saga berättar sålunda att Eigil Skallagrimsson hade vid
12 års ålder ihjälslagit två män.
5) Sturlaug Starfs. sag., cit. Strinnholm: II, sid. 356.
6) Viga Glum3 saga.
7) Samson Fagres saga. Ingen flicka ville gerna hafva en friare,
»om icke på slagfält visat prof på sin tapperhet. “Hvarföre skall jag“,
»ade Ring Jarls dotter Asa, “taga den tillmake, som ständigt sitter i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
