Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
game hängde hjelmar, sköldar, brynjor, svärd, spjut, båge och
pilar 1). Yid högtidliga tillfällen pryddes väggarne och bän-
karne af “bonad“, dyrbara ofta från främmande länder hem¬
förda tyger2). Borden öfverbreddes med dukar 3). “Tra-
pesan“ (grekiska trapeza) och “skaftkaret“ (skaptker), hvarur
hornen skulle fyllas, framsattes 4) jemte dyrbara dryckeskärl
af horn, silfver eller guld 5).
Såsom vi förut upplyst, bestod hvarje boningshus ur¬
sprungligen af en våning. Med tiden böljade man dock lägga
golftiljor (golfthili) öfver bjelkarne (thvertre) inne i rummet,
dock endast vid den ena ändan af huset, emedan röken från
eldstaden måste ha fri utgång genom “ljuren£< vid ryggåsen.
1) Strinnholm: “Sv. Folk. Hist." II, sidd. 582, 583: 0. Montelius: "Lif-
vet i Sverige uuder hednatiden" sid. 80 ; A. E. Holmberg: "Nordbon un¬
der hednatiden" sid. 222. Än i dag hänger den svenske bonden sin bössa
på väggen öfver sängen och fäster sin yxa i en enkom dertiil inrättad
ställning å väggen nära dörren.
2) H. O. Hildebrand: "Konungaboken", I, sid. 301. — Då Olof den
helige år 1014 kom till Ringerike, heter det, att hans tjenstesvenuer
sprungo i förväg och underrättade hans moder Asta (Asta) om sonens
ankomst. "Hon stod genast upp och tillsade karlar och qvinnor att till¬
reda der på bästa sätt. Hon lät fyra qvinnor taga stugans bonad och i
hast upphänga tjällen och breda på bänkarne. Tvenne karlar buro hal¬
men på golfvet, två satte fram trapesan och skaftkaret, två framsatte
borden, två maten, trenne sände hon bort från byn, t.vå buro in ölet;
alle andre både karlar och qvinnor gingo ut på gården. Sändemännen
foro till konung Sigurd der han var och förde till honom hans tignekläder
och hans häst med förgyld sadel och helförgyldt betsel med smälte ste¬
nar. Fyra män sände hon åt fyra håll i bygden och bjöd till sig alle
stormän till vejtsla, ty hon gjorde välkomstöl mot sin som. Alle andre,
som voro der, lät hon taga den bästa bonad de hade och de, som icke
sjclfve egde kläder, fingo låna af henne" (Olof d. hel. sag. 30 kap.).
3) Redan i "Ringsmal" omtalas "den märkta duken, hvit af linne"
samt "silfverbeslagna fat", "vinkannor" och "präktiga kalkar"’.
4) H. O. Hildebrand: "Konungaboken", I, sid. 301.
5) År 1639 påträffade en flicka Ivjerstin Svensdotter vid Mögeltönder
i Slesvig (enligt Montelius: vid Gallehus i Jylland) ett dryckeshorn
af guld. Det var 1 aln, 9 tum högt och vägde 6 skålpund, 13 lod. Nära
samma ställe, hvarest detta horn påträffats, fann en fattig husman ett
annat horn af guld år 1734. Detta sistnämda horn vägde 7 skålpund,
11 lod, men var ej helt. Den fattige mannen erhöll 200 specier i hittelön
och dog af glädje. Båda dessa s. k. Gallehushorn bortstulos 1802 ur
"konstkammaren" i Köpenhamn (A. E. Holmberg: "Nordbon under
hednatiden", sid. 241. 0. Montelius: "Lifvet i Sverige under hednati-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
