Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
raste bollverk mot orättvisa ocb förtryck på samma gång som
den var ett klart och bestämdt uttryck af folkets rättsmedve¬
tande och en kulturens gradmätare. Våra landsskapslagar,
som voro gällande ända till år 1442, äro “mästerverk i lagskip-
ning££ och komma alltid att räknas bland vår litteraturs för¬
nämsta skatter. Det är troligt, att dessa lagar voro i forntiden
författade i versform 1); att de voro ristade i brädskifvor eller
‘’balkar“ häntyda benämningarne “giftermålsbalken, jorda-
balken“ o. s. v.
Lagskipningen skedde å ting, som höllos under bar him
mel å platser, utmärkta af i rund satta stenar och inhägnade
af “veband“ eller heliga band, som ingen kunde rubba, utan
att bryta tingsfriden 2). Lagmannen och tolfmannanämden
hade sin plats inom ringen, och folket, som alltid kom till tinget
beväpnadt, ej för att med våld genomdrifva sin sak, utan
• emedan vapnen utgjorde ett bevis på att mannen var friboren
och egde rätt att deltaga i rättegångsfÖrhandlingarrne, stod utom
domringen och gaf tillkänna sitt bifall eller missnöje genom va¬
penbrak eller sorl“ 3). Kom en sak till tinget, som var så uppen¬
bar, att sanna förhållandet visade sig för allas ögon fick doma¬
ren väl genast på det gifna faktum tillämpa lagen; men han
var då, i afseende på detta faktum blott den församlade me¬
nighetens organ såsom ordförande, och der var intet rum
lemnadt åt hans pröfning såsom domare. Förekommo åter
saker, som ej voro så uppenbara, var, efter målens olika be¬
skaffenhet, sättet att utröna sanningen bestämdt genom en
mängd olika former, hvilka i hufvudsaken kunna hänföras till
dessa tre, att antingen käranden fick vittna, d. ä. bevisa med
vittnen, och stundom derjemte med “edgärdsmän“; den till¬
talade fick “dylia“, edligen neka, ensam eller med flera “ed-
gärdsmän“, eller skulle en nämd af merändels tolf män, till
hvilka båda parterna hade förtroende, undersöka förhållandet
och deröfver yttra sig. De mål, der förstnämda bevisningssätt
1) Det finnes i landskapslagarne talrika bevis for detta påstående.
Det heter också i skrifter från forntiden att “lagmannen qvad lagen för
tingsmenigheten.“
2) Eigills s. 57 kap.
3) S. Sturleson: “Olof den heliges saga“ 80 kap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
