Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Smedjegården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 2 i
5 oktober erhöll slottsfogden Samuel Påfvelsson befallning,
»att han skulle säga honom döden till och att han på
nästkommande måndag skulle ledas ut på rättarplatsen
att läggas på fem stegel». Kyrkoherden mäster Jacob
fick i uppdrag att flitigt besöka den dödsdömde och
hade också den tillfredsställelsen att kunna berätta, att
Ericus Petri dött som en sann lutheran, hvilken icke »i
någon trosartikel var ense med papisterna».
För Wivallius voro onekligen hans bekännelser ganska
graverande, isynnerhet som de afgifvits före tortyren, och
att Wivallius’ samvete ej var alldeles rent med afseende
på jesuiter och Sigismund, hafva vi redan sett. Att han
på sin färd genom Småland lärt känna Andreas Anundi,
förefaller också mycket sannolikt, möjligt ock att han
ett stycke gjort ressällskap med denne så litet
förtroende-ingifvande person. Men inför hofrätten nekade han
naturligtvis, att han kände honom. Han hade väl hört, att
man sökte efter honom, men han hade aldrig sett
honom. Och de öfriga kände han icke alls. I hvaije fall
kunde man aldrig öfverbevisa honom om någon
bekantskap med dessa. Å den andra sidan funnos ju många
misstänkta punkter i hans lif, och af protokollet framgår,
att man tillmätte den obetänksamme äfventyraren en
långt större betydelse, än han i värkligheten hade. Så
frågade man honom, om han visste något medel att
tända eld på skepp, när man ville. Wivallius svarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
