Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
irtalärfca sig i den offentliga och politiska
verlden, framstod för honom nu i ett nytt
ljt»s. Det tycktes som insåg Russel! att
intet vidare hopp om Selina återstod, och dtr*
tore sökte att afvända Vivians båg från
karlek till ärelystnad. Femton gånger hade han
genomläst delta bref innan han uppnådde
England; men han kunde deraf ej inhemta
något i den fråga, som närmast rörde hans
lijerta. Han framkom till London i denna
ovisshet.
’’Skingra mitt tvifvelsmål, min bäste vän,”
ropade han, i samma ögonblick han
var-seblef Russel 1; "säg mig, Jefver Selina?”
"Ja, bon bar varit mycket sjuk, men är
nu återställd, fullkomligt återställd, och hos
er mor, som älskar henne mera än förut.”
”Selina lefver! ocb hos min mor! och kan
jbg — jag vill icke säga nu/ men kan jag
någonsin hoppas? Tro mig, jag känner mig
ii stånd; till hvarje ansträngning, hvarje
försakelse, att vinna hennes tillgift — att fÖr-
tjena–––-kan jag någonsin hoppas derpå?
— Tala!”
RusseII försäkrade, att han ej behöfde
frukta miss Sidneys harm; ty någon sådan
kände hon icke; hon hade röjt taera medömkan
än förtrytelse; bon hadc gjort sig all möda
att blidka hans nior, samt yttrat uppriktig
fögnad, när hon hörde honom lossad nr sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
