Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KM IQ RANTHOTKM.KN.
125
De önskvärda föränd ringarna med afseende a de ifrågavarande hotellen
äro alltså följande:
1) Samtliga Allan-iiniens svenska passagerare böra sändas till hotellet N:o 2
Hardy Street;
2) American- & Dominion-liniernas passagerare böra få ett bättre hotell.
Helst borde de sändas till Hvita Stjärn-liniens New York-hotell, 128—134
Duke Street, då ju Hvita Stjärn-linien såväl som American- & Dominion-linioriia
höra till Shippmg Combine, d. v. s. ledas af Mr Pierpont Morgan. 1
Southampton användes samma hotell för dessa linier:
3) Canadian-Pacifie-liniens hotell behöfver mycket förbättras. Kau ej
detta ske, böra passagerarna sändas till ett annat hotell:
4) Cunard-liniens hotell N:o 10 Great Georges Square hör låta
passagerarna använda hufvudingången och alldeles tillstänga bakvägen till Cookson
Street. Vidare borde inläggas elektrisk belysning, ila det visat sig att gas är
farlig, enär passagerarna ej kunna handtera den;
5) Cunard-linien hör a sitt Ilnfvudkontor härstädes anställa en
kvalificerad svensk tolk, i likhet med hvad de andra linierna hafva gjort;
fi) Hvita Stjärn-liniens alla svenska passagerare, äfven de som resa till
Boston, böra ho pà Kew York-hotellet. N:ris 128—134 Duke Street.
Liverpool den 27 juli 1907.
E. G. Wolf brandt.
Sjömanspastor.
Berättelse af Pastor Montelius.
Sedan jag hos svenska generalkonsulatet i London inhämtat upplysningar
OCh utverkat mig en rekommendationsskrifvelse, af betydelse för den mig
föreliggande uppgiften, reste jag till Liverpool. Därvarande svenske konsuln, K.
Enhörning, bistod mig med upplysningar och anskaffande af tryckta
lagbestämmelser, gällande fiir emigranthotellen: Oommon Lodging-IIouses Act, 1851,
och Bye-Lavrs as to houses let in lodgings. Äfven rekommenderade ban
’»ig till biträde en kunnig och samvetsgrann man, förtrogen med engelska
förhållanden, Mr fi. .1. Lodge. Tillika hade jag pà denna för emigrationen
betydande plats en värderik hjälp i svenska sjömanspastorn fi. G. Wolfbrandt,
som ledsagade mig och Mr Lodge till de olika cmigranlhotellen, delgifvande
oss sina erfarenheter från många års verksamhet bland emigranterna och
deltagande i undersökningen. Deras värdefulla rapporter nftrslutas.1 Med
anslutning till dessa beder jag få göra följande uttalanden.
I likhet med dem båda anser jag, att Hvita Stjärn-linien bäst värdar sig
°ni emigranterna, därnäst Cunard-linien, båda i hotell som kuiina anses
motsvara anspråken i enlighet med afgifterna à de olika klasserna; den förra ger
därvid intryck af humanitet och valvilja, den senare af korrekthet och makt.
Anmärkningarna med stegring mot Canadian-Pacific, Allan- samt
American- & Dominion-linierna måste jag erkänna vara grundade, synnerligen i den
foi ’ni pastor Wolfbrandt gifvit dem. I den sistnämnda liniens hotell fann
"lan de små auslagstafloriia, angifvande tillåtna antalet personer i rummet,
("»flyttade i oordning (t. ex. n:r 3 på dörren och n:r 9 å taflan, samt n:r 2
pa dörren och 5 på taflan); till öfversta våningen en trång trätrappa; inga
klosetter annat än på gärden; två öppna hinkar i korridoren utanför dörren
1 De engelska lagbestämmelserna äfvensom Hr Lodges rapport halva ej ansetts
här behöfva återgifvas. Hed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
