Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetet och i stället Ugna mig åt skomakeri, hvilket jag hade litet kunskap
uti. Detta yrke gaf mig ett knappt lcfvebröd under 11 års tid. Många
skomakare där i staden hade under tiden startat större eller mindre
verkstad. för att om två å tre år göra konkurs. Jag bohöfde dock ej göra det, fast nog
fingo vi afstå många nöjen och bekvämligheter för att kunna göra hvar man rätt.
Under den tid af 12 år, som jag bodde i Ö., hade jag de flesta vintrar
nöjet att besöka mitt föräldrahem och där tillbringa några veckor eller
månader i egenskap af extra bovakare att hjälpa min fader vid
kontrolltumnin-gar af det virke, sora årligen såldes frän hans bevakningstrnkt. Det arfvode
jag liado under dessa tider utgick med 60 kr. per månad. Inte var det
mycket att försörja en familj på fem personer med och bekosta resor pa. Under
alla dessa resor äfvensom andra tillfällen var jag städse på spaning efter ett
eget hem, men aldrig lyckades jag finna något tillfredsställande. Att få
köpa en jordbit utaf kronan var ju omöjligt; visst sålde den ett eller annat
torp, men det var till den som innehade torpet för tillfället. Att köpa jord
af trävarubolagen var ännu mera omöjligt, och att vända sig till någon af de
få bönder, som ännu ej sålt sina hemman, var äfven lönlöst, emedan det var
förenadt med allt för stora kostnader att afsöndra en torplägenhet från
hemmanet. Ilade jag ändock haft 3- a 4,000 kr. kontant, hade kanske saken
låtit arrangera sig, men som jag knappt kunde disponera öfvor lika många
hundra, så gestaltade sig saken helt annorlunda.
Under tiden väcktes i riksdagen rösträttsfrågan, egna-hemsfrågan,
väru-plikts- och tullfrågorna till lif. De två förstnämnda blefvo gång efter annan
med fagra löften hänskjutna till en atlägsen framtid, under det de två sista
gingo igenom sa godt som genast. Detta väckte bitterhet i sinnena, ty man
kunde däraf tydligt se att det inte var riksdagens mening att annat än
därtill nödd och tvungen gifva den mindre bemedlade något i vederlag för livad
den af desamma fordrade. Skatterna, både de direkta och de indirekta,
ökades år efter år, löften gåfvos som man mer än väl insåg att ingen tänkte
hålla, och midt under allt detta gick ett upprop genom svenska tidnings-
pressen: >Hvad kan orsaken vara till den stora emigrationen från Sverige?»
Detta upprop verkade åtminstone på mig som ett slag i ansiktet af en
person som ätit upp min middagsmat. Aldrig skal! någon söka inbilla mig, att
denna fråga var framställd för att fä veta orsakeu, ty så naiva tror jag ej
att vederbörande voro, utan frågan var framställd för att söka utröna om
den arbetande befolkningen möjligen genomskådat det svek, som emot dem
bedrefs. Jag skref några rader till svar och sökte fä in det i en tidning,
men fick i »breflådan» veta att det inte kunde tagas in. Under tiden spridde
såväl engelska som amerikanska regeringen pamfletter genom sina agenter, i
alla möjliga tonarter lofsjungande det stora landet i väster, där man ej hade
militär eller tullbördor att draga på, där det var allmän rösträtt, fritt land
för nybyggare och goda arbetstillfällen och förtjänster. Under dylika
förhållanden synes det mig mera märkvärdigt, att Sverige ännu har så pass
wånga invånare kvar som det ännu har.
Efter att åren 1903 och 1904 ej ens kunnat förtjäna födan för mig
°ch familj beslöt jag mig våren 1904 att ge mig ut för att söka min ut-
komst i det mångbesjungna fjärran landet i västern. Att detta beslut
före-gicks af inre strider, mångdubbelt smärtsammare än jag kan beskrifva, detta
kommer jag att minnas huru länge jag än lefver, men hellre dä resa än alt
jefva pä spekulation och löften, som jag aldrig såg mig i stånd att kunna
infria, eller på andras barmhärtighet, som jag livarken ville eller kunde.
Den 17 maj anträdde jag min resa. den tyngsta resa jag någonsin
an-trädt eiler kommer att anträda. Flera emigranter tillstötte under resan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
