Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag hemma och reparerade stuga, ladugård och svinhus. Virket tick jag taga
på rot i skogen, köra det till sågen och använda det, men vi fingo inte taga
mer än hälften af det som behöfdos, resten skulle vi köpa. Arrcndalorn
sålde nämligen af skogen för hvarje år, hvilket han inte hade rättighet till,
och stoppade i sin egen ficka, men vi fattiga torpare tingo köpa af våra hårdt
förvärfvade pengar till att reparera husen med. Sådant har det nu varit i
nära 20 år. Nu har stugan blifvit reparerad ut- och invändigt, med nya
fönster, nya dörrar och nytt golf, ladugården har blifvit tillbyggd, nytt
svinhus och vedbod byggda, och nästan allt arbete har jag utfört utan ersättning.
På hösten 1902 utgick ett rykte att alla herrgården underlydande torp
skulle säljas, när arrendetiden var slut, och däribland mitt hem. Priset skulle
bli emellan 10,000 och 20,000 kr., hvilket jag inte kunde köpa med 2 tomma
händer, när all min förtjänst var nedlagd på torpet. På hösten 1902 skref
jag till en i Amerika boende moster och frågade hurudana förhållandena voro
där, och om hon kunde sända mig biljett, hvilket hon också gjorde. På våren
1903 lämnade jag Göteborg och landsteg i Boston den 14 maj. Jag fick då
strax arbete på en pianofabrik för 10 doll. i veckan, men jag stannade inte
där så länge. Sedan fick jag arbete bos en byggmästare och arkitekt för
12 doll. i veckan, men nu har jag 3’25 doll. om dagen. Jag har nu arbetat
för honom i 4 år, både vinter och sommar. När jag nu tänker på den tiden
jag arbetade på mitt föräldrahem, hur hårdt jag fick arbeta både bittida och
sent utan ersättning, så smärtar det mig. Hur tror ni, ärade utredningsmän,
det skulle kännas att vid 25 års ålder lämna sitt hem och fädernesland för
att söka ett hem i ett fjärran aflägset land, då man lagt ned så mycket
arbete hemma i hopp att få stanna? Mina föräldrar, som i 30 års tid
arbetat och förbättrat hus och jord, ha måst lämna alltsammans i brist på
medel. l)e kunde icke köpa (let för det höga priset. Under tidernas lopp
ha de försakat både mat och kläder, för att allt skulle gå ihop. De ha nu
flyttat till en annan gård och måst börja på nytt. Min fader, som var född
vid herrgården och arbetat där i all sin tid. hade i sin fattigdom uppfostrat
8 barn, af hvilka jag är näst det äldsta. Vi ba alla arbetat hårdt, och vår
förtjänst ha vi nedlagt på hemmet, för att skatter och arrendet skulle betalas.
Men den största vinsten för vårt arbete fingo inte vi, utan en annan.
Arreu-datorn lät torparna betala både arrende och skatt för honom och ändå litet
till. Så hade han på det sättet sin egen gård fritt. Det är ej underligt att
en ung och skötsam yngling, när han ser sådant, vänder fäderneslandet
ryggen.
N:r 238.
G. R., Illinois. Emigrerade 1903. Från Jönköpings län.
Jag är född den 3 augusti 1871 i Jönköpings län. Mina föräldrar ägde
1 s-dels mantal därstädes. Jag, yngst af sex syskon, vistades i hemmet tills
15’/a år, tog därefter tjänst och arbetade i lamltbruket de följande 0 åren,
tog sedan anställning som maskinarbetare på en större möbelfabrik i min
hemort och arbetade där i nio år. Under tiden hade jag bildat familj och
hade 3 barn vid slutet af de 9 åren. Jag hade ofta tänkt resa till Amerika,
men tiden gick utan att det blef utaf, men så en vacker dag stängdes
fabriken. Jag hade haft arbete pä styck, och min förtjänst var i medeltal 3’sr. kr. om
dagen de sista åren. Efter som alla lifsförnödenheter oafbrutet stego i pris,
så blef det allt svårare att underhålla familjen. Jag var, och är. ändå
absolut nykter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
