Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 EM Hi RATIONS UT REDNING EN. BILAGA XVII. INKOMNA UTLÅTANDEN.
Sådan är svenskens natur, och den måste tagas till Utgångspunkt.
Godkänna vi den ej som sådan, ändras dock intet faktum genom vara
missräkningar. Xn säger man oss kanske, att vi äro inga naturens barbarer,
utan ett kulturfolk, och att kulturen motarbetar och omdanar naturen, llur
djupt har då kulturen trängt in? De sista åren ha en smula skrapat pa
oss, och hvad har kommit fram? Det, som måste komma fram. 1 grunden
är det en smaksak, hur gammal man vill anse vår kultur, men hur gammal
don än må vara, naturen är åtskilliga år äldre. Dess grundvalar ligga nog
så djupt, att i don framtid, vi ha att räkna med, iugcn afsevärd förändring
torde vara att vänta.
Och däröfver skola vi ej klaga — öfver nåtarön skola vi öfverhufvud
aldrig klaga — icke därför att det till intet, tjänar, utan därför att vi nu
en gång hafva fått den. Hurudan deu än är, är den bra som den är till
råmaterial. Eller skulle en naturgåfva någonsin vara annat? Katt behandlad,
kan vår natur förvandlas till härliga ting. Men intet råämne duger till hvad
som holst, såvida man ej vill åstadkomma gyckelverk och leksaker. För
Sveriges folk svenska ideal — utan ringaktning för andra folkideal.
En jordemask blir svensken icke hellre far ban till väders med Andree.
Han tar icke städja som arbetshjon vid den krassa egennyttans grottekvarn —
eller orn ban gör det. bryter han kontraktet. Han blir aldrig ett gödsvin pa
materialismens stia. Därtill har ban drömt alltför vackra drömmar. Synerna
i det lila kan ban aldrig belt förgäta — icke ens i sin djupaste förnedring.
Äfven som förlorad son minnes han fadershuset, och i all sin världslighet
ser ban en värld ofvanför alla världar.
Och nu vill man binda honom vid hemlandet, när friheten — lät vara
den drömda friheten vinkar och äfventyret lockar. Ty det söker ban,
äfven när han reser på vänners bref eller för att vinna bättre ekonomisk
utkomst. Hvar finnes äfventyret i gamla Sverige? Eller om det finns, så vet han ej
hvar, ty han känner icke sitt fädernesland. Men da finns ju åtminstone det
okända här hemma? Xej, för honom icke ens det, tv i skolan har han fatt
inbillningen att han vet allting, i stället för insikten att ban behöfver lära någonting.
Folkskolan, denna Sveriges stolthet, måste reformeras. Genom att
förvandlas till »bottenskola»? Djupare till botten måste reformen gå, såvida man
ej vill utdrifva en stor humbug med en ännu större. Alla läroböcker måste
bort! Sedan all märg och must är tagen ur en vetenskap, ger man det
bentorra residuot till läxläsning at allmogens barn och tror, att läraren kan
sätta lif i de urkokta och renskrapade knotorna - genom att höra upp
läxan! Men till underverk fordras en annan tro än kolaretron. Man lär ej
bita barnens fostran belt bero på den lyckliga, men sällsynta tillfälligheten
af en utmärkt lärare. Det tomma schemat kan ju fyllas med hvad som
helst, och det fylles också med hvad som helst. Ar ej resultatet beviset?
Undervisningen måste meddelas endast vid och genom innanläsning i saftiga,
liffulla läseböcker. På kortare tid skall barnet litra mer, få kärlek till i
stället för afsmak för ädelt vetande, i hemmet får det tid att deltaga i där
förekommande arbeten, vid 14 ar kastas det icke plötsligt från det gamla
lifvet — plugg i skolan och plugg i hemmet — in i ett nytt, för hvilket
det hvarken till kropp eller själ kiinner sig förberedt. Det bar ju knappt
lärt sig annat än sitta, hur skall det dä kunna ordentligt gå? Följden blir
missnöje och längtan bort — närmast från landet till staden, där vi finna
den rotlösa existensens alla förvillelser. Emigrationen till städerna iir för
Sverige långt farligare än emigrationen till Amerika.
Man ser visserligen denna fara, men menar dock Amerika vara den
värsta. Detta bekymmer kan man gärna taga skäligen lätt, ty snart är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
